Björn Mildh Piteå, den 16.2.2004
Läkarvägen 9
941 52 Piteå

Till Piteå-Tidningens redaktion för eventuell publicering.

"Sveaskog arbetar redan med att utveckla en modell för samverkan mellan lokalbefolkningen, men vill föra dialogen med föreningar och organisationer som företräder alla boende och företag i bygden, inte med enskilda personer," säger Herman Sundqvist och Eva-Lisa Lindvall i en debattartikel nyligen. Avsikten med det förslaget är lätt att genomskåda. Bolaget vet att ju fler man har som motpart, desto fler intressekonflikter blir det inom motparten, och därmed lättare för Sveaskog att söndra och härska och hugga.
Eller varför inte fortsätta med Sifo-undersökningar á 70.000 kronor och ställa frågor om en- skilda avverkningar till hela befolkningen i Norrbotten? Det är en modell som borde passa statliga Sveaskog bra när man vill visa att man har folkligt stöd.
Sveaskog säger att man inte vill samverka med enskilda personer. Som om Zara och Jonny Hallman i Valvträsk enbart företrätt sig själva! Zara företrädde 156 personer från trakten som skrivit på listor med begäran om att Sörfligget skulle sparas. En massiv majoritet, ca 90 % av byborna i Valvträsk, och ca 80 % i grannbyn Överstbyn stod bakom kravet. Var det för få företrädare för bolaget att föra dialog med ?
Nej Sveaskog, det handlade inte om någon dialog. AssiDomäns / Herman Sundqvists ut-gångsbud till byborna i Valvträsk redan år 2000 var att de 34 hektaren skog på Sörfligget skulle huggas. Det längsta ni kunde sträcka er till var att spara en smal trädallé längs vägen. Det var er dialog. Skiftet skulle avverkas. För att få bort fokus från detta inrättade ni ett "Domänreservat" (utan formellt skydd) av skogen intill som överhuvudtaget inte varit aktuell för avverkning, och bifogade ett papper med besked om Sveaskogs förträfflighet på att ta sociala hänsyn.

Det var inte lokalbefolkningen som fick välja ut sitt viktigaste område, sin sociala nyckelbiotop. Sveaskog valde vad de skulle ha. Och byborna hade bara att tacksamt stå med mössan i hand, eller säga ifrån. De valde sistnämnda, och försvarade Sörfligget med förtvivlans mod.
I gamla testamentet finns berättelsen om kung David som med svek och makt tog till sig Urias hustru. För denna orätt tillrättavisades han i en liknelse om den rike mannen som ägde mycket mark och hundratals får, och som ordnade ett gästabud. Men han nändes inte ta något av sina egna, utan slaktade i stället den fattige mannens enda får.

Sveaskog, så gjorde även ni. Ni slaktade bybornas enda får, deras Sörfligget !
Låt mig ånyo påminna om Sveaskogs löfte att vara ett föredöme i vår gemensamma skog även i socialt ansvarstagande. Det löftet rimmar illa med bolagets återkommande förtäckta hot om social nedrustning, ökad arbetslöshet och ökad utflyttning från Norrbotten så snart man inte får hugga som man vill. Ett sådant beteende brukar benämnas för stormaktspolitik.
Sveaskog har lovat att undanta 20 % av sitt skogsinnehav för naturvårdsändamål. Redan vid mötet i december 2002 med bolaget föreslog Zara och Jonny Hallman sam- man med SNF att de 34 hektaren på Sörfliggets sluttning skulle få ingå i nämnda 20%.
Förslaget skulle därmed inte innebära någon ökad avsättning av skog för bolaget, men skulle ha ovärderlig betydelse för byn. Sveaskog har inte vid något tillfälle ens velat diskutera en sådan lösning.
Till syvende och sist gäller frågan om vi skall stödja Sveaskogs oinskränkta makt över vår
gemensamma skog, eller om vi skall stödja lokalbefolkningens rätt till inflytande över sin miljö. " Det är ju du som ytterst äger denna resurs", säger bolaget i sina helsidesannonser.
I handling säger man något helt annat.

Björn Mildh
Nätverket för Naturvård i Svensk Skog