Expropriation innebär att samhället inlöser mark med tvång mot markägarens vilja. Det förekommer då det finns ett starkt samhällsintresse och det inte går att komma överens. Markägaren får då ersättning så att han blir fullt kompenserad ekonomiskt för sin förlust. Regeringens nya förslag om ersättning vid expropriation innebär att markägaren inte längre ska hållas skadeslös genom att få ersättning för fastighetens marknadsvärde, denne ska göra en vinst genom att få 25 procent extra. Reglerna kommer även att bli styrande för frivilliga reservatsbildningar, annars kommer inga sådana att vara möjliga. Ingen markägare kommer att sälja mark frivilligt om han får betydligt mer betalt vid tvångsinlösen. Enligt sakkunniga kommer statens kostnader för reservatsbildning att öka något mer än ökningen av ersättningen till markägaren. I sin tur betyder det att ännu mindre areal kommer att kunna skyddas med anslagna medel.

Detta är förödande, eftersom regeringen under sin mandattid redan minskat de medel som anslagits för områdesskydd med 42 procent. Samtidigt har markpriserna ökat vilket med oförändrade ambitioner borde föranlett en kompenserande höjning av anslagen. Den sammanlagda effekten av anslagsminskning och det aktuella förslaget innebär att möjligheterna att skydda värdefull natur minskas med mer än hälften. Under 2010, den biologiska mångfaldens år, vill regeringen rikta ett hårt slag mot just den biologiska mångfalden!

Varför? Som Svea hovrätt påpekat i sitt remissvar fungerar rådande expropriationsregler bra. En stabil praxis har utbildats och få ärenden överklagas. Den föreslagna ändringen kommer att störa processen och kan befaras få svårförutsedda andra effekter.

Svea hovrätt påpekar också att förslaget ger en orättvis kompensation för det känslomässiga extra värde som ibland kan finnas. Detta värde överensstämmer ju inte med de variationer i marknadsvärde som t.ex. beror på virkestransportkostnader och lokal efterfrågan på mark. Det är också stötande att kompensation ska ges för affektionsvärdet även i fall där känslor knappast är relevanta, som när ägaren är ett bolag eller en privatperson utan personliga band till fastigheten.

Det är svårt att finna något annat motiv än att regeringen vill stärka de markägarnas särintresse på bekostnad av allmänintressena biologisk mångfald och fungerande ekosystem. Förslaget innebär en överföring av ca 135 miljoner kronor per år från skattebetalarna till markägarna utan att skattebetalarna får något i gengäld. Med det här förslaget uppträder regeringen som ombud för en liten grupp i många fall välbeställda markägare, på bekostnad av alla andra.

De åtgärder som behöver sättas in i relation till reservatsbildning är att regeringen och storskogsbruket istället tar sitt ansvar för miljömålen och sina åtaganden. Detta genom att höja anslaget till områdesskydd så att fler privata markägare kan få ersättning och genom att skogsnäringen slutar avverka skyddsvärda skogar.

Skydda Skogen motsätter sig kraftfullt de föreslagna ändringarna.