Avverkad skog med höga naturvärden vid Abmoberg, Sorsele kommun. Foto: Erland Lindblad.
Replik i Dagens Industri 7 november 2019. Skogsindustriernas vd Carina Håkansson visar (Di Debatt 31/10) upp en skönmålad bild av en svensk skogsindustri som dels bidrar till att lösa klimatproblemen och dels är hållbar ur naturvårdsperspektiv.
Håkansson påstår att Sverige har ett ”hållbart nyttjande av skogen”. Det är inte sant. Alla inblandade myndigheter bedömer att skogsbruket inte är hållbart när det kommer till biologisk mångfald. I Sveriges rapportering till FN från 2014 inom konventionen för biologisk mångfald (CBD) står exempelvis: ”De största hoten mot skogen och dess arter orsakas främst av intensifieringen av skogsbruket”. 14 av de 15 prioriterade skogstyperna och många av skogsarterna i EU:s Art- och habitatdirektiv har inte heller en gynnsam bevarandestatus i Sverige.
Håkansson påstår också att ”drygt en fjärdedel av den svenska skogen är i dag på olika sätt undantagen från skogsbruk”, enligt officiell statistik. Sedan drar hon slutsatsen att arealmålen för avsatt skog är uppnådda, men myndigheterna själva drar ingen sådan slutsats. Hon räknar bland annat med de 16 procent av skogen som inte är produktiv (så kallade impediment) och alltså ändå inte intressant för skogsbruket. Den består av skogsklädda myrar och hällmarker och är inte samma typ av ekosystem som produktiva skogar.
Professor Per Angelstam som är expert på bevarande av biologisk mångfald skräder inte orden i en rapport publicerad av Länsstyrelsen i Örebro: ”Att räkna in icke brukade impediment i den ’skyddade’ arealen är ett hemsnickrat sätt för kreativ bokföring som är synnerligen riskabelt då merparten av skogens värdeökning bygger på export till länder med en miljömedveten marknad.”
Kvar finns 6 procent formellt skyddad produktiv skog och 5 procent frivilliga avsättningar. Om de frivilliga avsättningarna kvalitetssäkras och ges permanent skydd, så saknas ytterligare 6 procent skyddad produktiv skogsmark för att nå upp till CBD:s miniminivå 17 procent. Även då finns problem, då den skyddade arealen inte är jämt fördelad på olika skogstyper. De skyddade områdena är också ofta små och hänger inte samman, vilket krävs i konventionen.
Håkanssons svepande påståenden är alltså bara så kallad greenwashing. Det är inte klimat som står mot biologisk mångfald, utan mänskligt överutnyttjande av resurser som står mot dem båda. Många av skogsindustrins produkter är inte alls ”hållbara” eller ”klimatsmarta”, utan är kortlivade produkter som inte används för att tillfredsställa människors grundbehov. Vi måste alla rätta munnen efter matsäcken, även skogsindustrin.
Elin Götmark, talesperson föreningen Skydda Skogen
Läs repliken i Dagens Industri här.