Lina Burnelius, projektledare och internationell koordinator, Skydda Skogen. Foto: Dan Jama.

Vi är eniga, vårt hus brinner och hur vi förvaltar skogarna är en av flera viktiga pusselbitar för att vi ska ha möjlighet att stävja lågorna. Men då måste facket GS vara redo att ta de krafttag som behövs för att göra den svenska modellen hållbar, skriver Lina Burnelius på Skydda Skogen i en replik i ETC.

Effekterna av att inte göra något och fortsätta som vanligt är mycket riktigt oöverskådliga. Vi kan därför inte upprätthålla ett business as usual-scenario genom att gå från en koldioxidkälla till en annan. Kolet måste stanna i marken. Det gäller såklart fossil olja, kol och gas. Det gäller också kolförråd i form av naturskog som lagrat kol under lång tid.

Den svenska skogsbruksmodellen utgör en av vår tids största klimatbovar. Såsom skogsbruket är utformat idag görs alla tre hållbarhetsfel: Skog som bör skyddas, avverkas ändå, kalavverkning, som utgör den mest klimat- och miljöskadliga brukningsmetoden, är standard, runt 80 procent av det som tas ut i skogen blir till klimatskadliga kortlivade produkter, varav de flesta dessutom är onödiga.

Kalavverkning bidrar till koldioxidutsläpp. Logiken att växthus­gaserna återbinds på lång sikt genom nya träd är korrekt, men tidshorisonten är alldeles för avlägsen för att stävja klimatkatastrofen, och för oss närmare så kallade ”tipping points”. Det är dessutom, ur klimat- och biodiversitetssynpunkt, alltid en dålig ide att låta skogar gå förlorade till förmån för planterade träd.

Läs hela repliken här.