Ska vi ha någon chans att uppnå våra miljömål behöver vi behålla myndigheternas proaktiva och professionella arbete med naturskydd. Det skriver företrädare för Skydda Skogen i en slutreplik.
I en replik till Skydda Skogens artikel 10/9 om ändrat arbetssätt för naturvårdsmyndigheterna anger LRF, som exempel på ofrivillighet gentemot markägarna, att staten exproprierar mark för att uppnå naturskydd. Det stämmer inte. Det finns i dag fler än 5 000 naturreservat och 30 nationalparker och detta har kunnat genomföras utan expropriation i ett enda fall. Myndigheterna måste också kunna fortsätta arbeta på samma professionella sätt som de gjort sedan skogsskyddsarbetet startade på 1970-talet. Det innebär kartläggning av naturvärden, prioriteringar med hänsyn till ekonomiska resurser, presentation av reservatsförslag för markägare, opartiska värderingar av intrånget och frivilliga förhandlingar om ersättning (till 125 procent av marknadsvärdet!).
LRF hävdar att det finns goda erfarenheter av att invänta markägares initiativ från Norge och Finland men förbigår med tystnad det svenska femåriga Kometprogrammet, som helt byggde på markägarnas egna initiativ till skydd av skogsmark. De områden som markägarna föreslog till skydd var små, hade låga naturvärden och kostnaden var totalt sett högre jämfört med dagens arbetssätt. Skyddet av skogsmark i de fem utvalda försöksområdena blev mycket begränsat, det vill säga Komet blev verkligen ingen framgång för markägarinitierat skogsskydd. Det är inte heller så konstigt. Få markägare har tillräcklig kunskap om naturvärden och inte heller det landskapsperspektiv som krävs för att prioritera naturskyddet rätt – för detta krävs myndigheter med överblick och referenser för jämförelser av områden. Det är ett slöseri med skattepengar att inte se till att naturreservat bildas där de bäst bidrar till miljömålen.
LRF målar upp en hotbild och hävdar att naturvården är ute efter välskötta skogar som brukats i generationer av ansvarstagande skogsägare. Men skogar som är ”välskötta” enligt det helt dominerande kalhyggesbruket är biologiskt utarmade. Naturvården är i stället främst intresserad av de biologiskt rika skogar som fått sköta sig själva. Sådana skogar finns fortfarande kvar som fragment utspridda i landet. Nära fjällen finns större sammanhängande naturskogar.
Läs hela repliken i SvD här.