Skip to content Skip to sidebar Skip to footer

SCA avverkningsanmälde och avverkade naturskog som skogsbolaget tidigare lovat spara för naturvården

Naturskogen vid Vattensjöberget. Foto: Privat.

Tallar som är uppemot 300 år gamla växer i ett område norr om Vattensjöberget. Området gränsar till Natura 2000-reservatet Helvetesbrännan i Västernorrlands län. Denna gamla tallskog är nästan opåverkad av skogsbruk. År 2009 lovade SCA att avsätta skog för naturvård. Men skogen avverkningsanmäldes. Över 40 hektar skog var avverkad, innan den ideella naturvården upptäckte att SCA brutit sitt löfte.

Naturskyddsföreningen och Skydda Skogen har inventerat skogen. Inventerarna fann många hotade och fridlysta arter, bland andra urskogsporing och kolticka. Dessa två arter har beteckningen (EN), som betyder att arten löper mycket stor risk att dö ut i Sverige inom en nära framtid. Både urskogsporing och kolticka, liksom andra rödlistade arter, minskar i antal. Artminskningen i Sverige fortsätter troligen, om inte avverkning av naturskogar upphör och om inte skogsbrukets metoder ändras.

Allt färre tallskogar med gamla tallar med spår efter brand

Merparten av träden i den avverkningsanmälda skogen vid Vattensjöberget har grott efter en brand för kanske 150 år sedan. Äldre förkolnade nedfallna tallstammar och förkolnade brandstubbar är det gott om här. Många stubbar är mycket grova och där växer ofta mycket kolflarnlavar. Skydda Skogen framhåller att en tallnaturskog som denna, torr och gammal, brandpräglad och mager med gamla träd behöver undantas helt från skogsbruk.

I mail skriver nu skogsföretaget SCA att “naturvärden och artförekomster i området kring Vattensjöberget är sedan länge välkända för oss och vi har för närvarande inga planer på att genomföra några åtgärder på de anmälda trakterna.“

Rödlistade arter i skogsområdet

Urskogsporing är ettårig ticka. Den har upp till 10 cm stora fruktkroppar. I färskt tillstånd är de vitaktiga. I torrt tillstånd mer ockra- till gulfärgade.
Foto: Privat.

Urskogsporing

Urskogsporingen (EN) är en vednedbrytande sällsynt ticka. Fynd har gjorts från Värmland till Norrbotten. Urskogsporing växer på nedfallna barrträdsstammar, oftast tall, i gamla skogar. Dess svampmycel, svampens små tunna celltrådar, tar upp näring från samma trädstam mycket länge, i flera decennier. Om trädstammen får ligga kvar vill säga. Artfakta skriver att kända lokaler måste skyddas och undantas från skogsbruk. Naturvårdsbränning kan vid behov tillämpas. Fler områden med äldre skog, främst tallskog och barrblandskog bör få skydd. Arten bör eftersökas i andra lämpliga områden.

Smalfotad taggsvamp

Den lilla sällsynta smalfotade taggsvampen (VU) löper stor risk att dö ut i Sverige i ett medellångt tidsperspektiv. Svampen är en boreal eller nordlig art. Sannolikt har antalet smalfotade taggsvampar minskat med mer än 50 % över de senaste 50 åren, enligt Artfakta. Svampen växer på marken under nerfallna tallar eller under fallna stubbar. Oftast är veden på dessa förkolnad. Skogar med gamla brandpräglade tallar blir allt mer sällsynta. Därför är naturvårdsbränningar, det vill säga att, under kontrollerade former, återskapa brandskadad skog, viktiga. Många arter lever bara i brandskadad skog. De arterna är pyrofila, vilket betyder att de älskar eld.

Gränstickan kan troligen växa mycket länge på samma gamla nedfallna trädstam. Foto: caspar s Wikipedia commons

Gränstickan talar om att det är en gammal skog

Gränsticka (NT) vill ha lugn, fridfull och ostörd skog att växa i. I en sådan skog växer gränstickan på död eller döende ved av, oftast, barrträd. Den sitter också ibland på levande träd med döda träddelar eller på svampar. Gränstickan talar om att det är en gammal skog, eftersom den inte växer i planterade skogar utan i gamla skogar som inte kalhuggits. Sådana skogar blir allt färre. I slutet av 1970-talet växte gränsticka i många skogar i Mellansverige, om gamla stubbar var kvarlämnade. Det är brist på död ved i de skogar som täcker Sverige nu. Grenar och trädtoppar från nedhuggna trädstammar forslas ut ur skogen i allt större omfattning. Förr låg de kvar på marken och var hem för arter av olika slag.

Minskning och trolig minskning av andra arter i området

Tornseglare (EN) löper mycket stor risk att dö ut i landet inom en nära framtid. Smalfotad taggsvamp, gräddporing, fläckporing, doftticka, lappticka och knärot är sårbara arter (VU), och löper stor risk att dö ut i Sverige i ett medellångt tidsperspektiv. Garnlav, lunglav, kolflarnlav, småflikig brosklav och nordtagging är nära hotade (NT), och löper lägre risk att dö ut i landet i ett medellångt tidsperspektiv. De är dock nära att uppfylla kriterierna för (VU) i den Internationella naturvårdsunionens, IUCN:s, kategorisystem för hotade arter.

För en fullständig artlista från den inventerade skogen se nedan.

Klagomål till FSC med information om fridlysta och rödlistade arter

Naturskyddsföreningen och Skydda Skogen har skickat information om fridlysta och rödlistade arter i denna av SCA avverkningsanmälda naturskog norr om Vattensjöberget. Även i ett område söder om denna naturskog har inventerare påträffat flera fridlysta arter. Föreningarna har skickat informationen till SCA, Länsstyrelsen, Skogsstyrelsen och certifieringsföretaget FSC. SCA är medlem i FSC. Föreningarna begär ett stopp för avverkningen och att myndigheterna utreder artskyddet. Utan dispens från Länsstyrelsen får inte avverkning ske av skogen om det finns fridlysta arter.

Länkar till FSC-klagomålen här (Vattensjöberget) och här (avverkad skog vid Vattensjöberget östra).

87 skogslevande arter har dött ut i Sverige: här

Källor:

ArtFakta, SLU, Wikipedia