
Av Daniel Andersson
Skogsindustrierna, som är massa-, pappers- och den trämekaniska industrins branschorganisation, har i dagarna presenterat en ny rapport ”Time to dispel the forest carbon debt illusion”. Den är skriven av Peter Holmgren och lanseras även genom reklam. Författaren kritiserar bl a studier kring kolskuld, vilka han menar är förenklade. Holmgren vill istället visa hur det ”egentligen ser ut”. Detta baserat på faktiska data från Riksskogstaxeringen samt uppskattningar av substitutionseffekten.
Intrycket av rapporten är att den präglas av näringens självgodhet och brist på självkritik, särskilt i den populära sammanfattningen. Värdena som Peter Holmgren använder i analysen har han tagit från skogsindustriernas egna rapporter eller från produktionsforskare med nära band till industrin. Författaren vinnlägger sig om att skriva att värdena är ”konservativa”. Men vilka aspekter som han överhuvud taget har tagit med är till synes godtyckligt valt och generellt till näringens fördel.
Som att jämföra äpplen med päron
Kritiken mot befintliga modeller som behandlar kolskuld är som att jämföra äpplen med päron. Tanken med enkla modeller är att studera en del i taget för att förstå dess betydelse. Sedan kan man lägga samman olika aspekter. Men om man väver in allt för mycket i modellerna från början blir det svårt att tolka resultaten. Ingen forskare tror att de enkla modellerna ger hela bilden. Begreppet kolskuld handlar om kolbalansen i ett bestånd efter avverkning. I rapporten försöker författaren blanda bort korten genom att istället ta ett landskapsperspektiv samt inkludera substitutionseffekter.
Analysen i rapporten täcker perioden 1980–2019. En graf visar hur virkesuttaget har ökat samtidigt med virkesförrådet i skogen (figur 3, s. 10). Det gäller all produktiv skog, inklusive icke brukad skog. Men det framgår inte i rapporten om analysen har utgått från all produktiv skog eller enbart från den brukade skogen. En betydande del av ökningen i virkesförrådet bör ha skett i den obrukade skogen, liksom på tidigare jordbruksmark som beskogats vilket ger ett engångstillskott till virkesförrådet. Det blir därför missvisande att man har inkluderat obrukade områden och beskogad jordbruksmark i rapportens analys. Men bilden är fin att visa upp.
Utgår från produktionsperspektiv
Det är uppenbart att tänkandet i rapporten utgår från ett produktionsperspektiv. En analys av kolbalansen i skogen borde innehålla sådant som primärproduktion, respiration och nedbrytning, något som Peter Holmgren inte tar upp. Det är också talande att författaren ger koldioxidflöden i Mt/yr när korrekt beteckning är Tg/a enligt SI och NIST-standard. Istället presenterar Holmgren kolflödet till atmosfären i termer av nettosänka i levande biomassa, samt en term för kol i stubbar och avverkningsrester samt (långlivade) produkter.

I scenariorna där avverkningen upphör kommer mängden kol i avverkningsrester och produkter minska. Död ved i övrigt ingår däremot till synes inte i modellen. Det är mycket underligt, då en stor effekt vid uteblivet brukande är att mängden död ved ökar påtagligt. Även förändringar i markkol har författaren helt utelämnat, men det kommenterar han i alla fall (s. 11) ”The soil carbon sink was assumed to be similar across scenarios and excluded from the analysis,” dock med tillägget att markkolet borde vara högre i den brukade skogen då den växer snabbare (s. 11, 24). Att det skulle kunna ha en negativ effekt på markkolet att mycorrhizasvamparna dör vid slutavverkning- samt att det är mindre död ved från vilken kol skulle kunna ta sig till marken, verkar inte ha föresvävat Holmgren.
Holmgren antar att substitionen är konstant
Substitutionseffekten är helt avgörande för rapportens resultat (s. 12): ”The net fossil displacement (substitution) factor was conservatively set to 0.5 fossil tCO2e per m3 of harvested biomass, which includes a deduction related to fossil emissions caused in the value chain at 0,05tCO2e/m3. This corresponds to displacement effects for the integrated mix of solid wood products, fiber products and bioenergy applied in several studies Holmgren and Kolar, 2019; Leskinen et al., 2018; Lundmark et al., 2014).” Konceptet substitution som sådant och dess storlek kan man diskutera, men mest anmärkningsvärt är att man antar att den är konstant över tid. Dessutom att man använder samma värde för perioden 2020–2059 (s. 21): ”No efficiency gains or changes in displacement effects were included for the future scenario”
Förhoppningsvis har utfasningen av det fossila kommit långt år 2059, så att använda samma värden framåt blir direkt missvisande. Troligen har författaren också insett det, för endast scenariot med 10% reduktion i avverkning visar han framåt (figur 8). Om Holmgren hade visat scenariona utan avverkning hade det orimliga med antagandet om konstant substitutionseffekt över tid blivit alltför uppenbart.
”Ingen avverkning ger stora fossila utsläpp”
Scenarior är verktyg i analysen och inte tänkta att man ska praktisera rakt av. Så ser dock inte författaren saken utan han förutsätter i scenariorna med ingen avverkning att avverkningen skall sluta mer eller mindre över en natt och att det leder till stora omställningskostnader som även tar formen av stora fossila utsläpp. Det är i sak rimligt om så skulle ske och påverkar inte helhetsbilden så mycket. Men tanken att allt skulle förändras så snabbt är lite originell och säger kanske något om Holmgrens verklighetsuppfattning, (se Conversion Emissions s.14).
Rapportförfattaren antar friskt att ett scenario utan avverkning skulle leda till en ökning av skogsbränder, vindfällen och barkborreskador, utan att ge någon källa eller motivering för antagandena, (Table 2 s. 15 ”Author-estimated additional natural losses under no-harvest scenarios”). Med dessa förmodade förluster som grund baserar Holmgren tillväxtminskningarna på 4 % respektive 6 % som han använder i scenariona utan avverkning. Mycket spekulativt, kan tyckas.
Positiv till skogsgödsling
Skogsgödsling framför Holmgren som positivt i samma tabell (Table 2) då det ökar tillväxten. Men han skriver inget om hur tillväxten påverkas av den näringsbortförsel som uttag av ved och grot medför, respektive klimatpåverkan från lustgasavgång på gödslad skogsmark.
För scenariot där man minskar avverkningen med 10 % borde det ha stor betydelse för klimatpåverkan på vilket sätt man gör detta: genom mer skyddad skog – i så fall med vilken åldersfördelning, genom minskad gallring, eller minskad slutavverkning, genom längre omloppstid eller genom övergång till kontinuitetsskogsbruk (och i så fall med vilken metod). Rapporten gör ingen analys i det avseendet.
I rapporten anger Holmgren att bioenergi står för 33 % av energin i Sverige, medan Energimyndighetens data säger att deras andel är 26 %, (s.22 ”Energy security – 33% of net energy supply from bioenergy, almost all
from forest biomass”).
Skogsbruk som universalmedel för landsbygden
För många naturturismföretagare utgör det intensiva skogsbruket i de områden där de verkar ett existentiellt problem. Enligt rapporten är skogsbruk enligt nuvarande modell tvärtom ett universalmedel för landsbygden och alla som verkar där (s. 23: ”Fourth, a no-harvest scenario would quickly reduce access to forests for other uses and benefits, as most roads would not be maintained, and windfalls and fires would make forests less amenable and less safe to visit. This would have negative impacts on peri-urban recreation, hunting, berry and mushroom harvests, reindeer herding, and outdoor tourism business. As rural economies would suffer, service and infrastructure in rural locations would diminish, further reducing access to and benefits from forests.)”
LÄS MER om Klimatet och skogen