Debattsvar i Piteå-Tidningen:

Skogsindustrin ska inte försöka inbilla vare sig mig, eller tidningens läsare att dagens rovdrift i skogen skulle ske med omtanke om vårt klimat, som vi alla är beroende av. Kanske kan man tolka tillvaron på det sättet i den akademiska himlen som Caroline Rothpeffer och hennes bröder tumlar omkring i. En sådan tolkning gör inte tillvaron särskilt begriplig för det stora flertalet av svenska folket. Låt oss i stället säga att det i verkligheten är vinstintresset, som styr ett företag. Företaget vill ha så stor vinst som möjligt, den största delen av vinsten lagras upp i företaget för att skapa ännu större vinster längre fram i tiden. Människorna i den här hanteringen betraktas endast som ett medel.

Skogsindustrin ska inte försöka inbilla vare sig mig, eller tidningens läsare att dagens rovdrift i skogen skulle ske med omtanke om vårt klimat, som vi alla är beroende av. Kanske kan man tolka tillvaron på det sättet i den akademiska himlen som Caroline Rothpeffer och hennes bröder tumlar omkring i. En sådan tolkning gör inte tillvaron särskilt begriplig för det stora flertalet av svenska folket. Låt oss i stället säga att det i verkligheten är vinstintresset, som styr ett företag. Företaget vill ha så stor vinst som möjligt, den största delen av vinsten lagras upp i företaget för att skapa ännu större vinster längre fram i tiden. Människorna i den här hanteringen betraktas endast som ett medel.

Målet för all mänsklig verksamhet bör ju vara att skapa lyckliga och harmoniska människor, men i stället är målet för skogsnäringen som alla andra näringsgrenar, att lagra upp kapitalet och det i det oändliga. Sett ur det omänskliga vinstperspektivets synpunkt är det lönsamt att avfolka glesbygderna, lägga ner industrier i hela ådalar, flytta resultatet av generationers arbete utomlands till länder med tandlösa fackföreningar och diktaturer.

Även giftanvändningen blir begriplig. För varje nytt gift som sätts in i produktionen upprepar sig samma historia. Först kommer de snabba vinsterna, sedan kommer skadorna, sedan kommer forskningsresultaten, miljöstriden och sist förbudet. Företagen rationaliserar genom att vältra över kostnaderna på sina arbetare och även genom att skada dem.

Caroline Rothpfeffer påstår att skogsbolagen i Sverige arbetar aktivt med naturvård vid alla skogliga åtgärder, och avsätter mycket resurser och engagemang till naturvård. Argumentet saknar all trovärdighet, och är fullkomligt befängt och felaktigt. Denna systematiska lögn upprepas som en mantra från skogsindustrin. Vars enda syfte naturligtvis är att liksom droppen som urholkar stenen, till sist framstå som sanning.

I publikationen ”Missade mål – tio forskare om utmaningar i skogen” 2008 WWF, säger professor Christer Nilsson, institutionen för ekologi och geovetenskap vid Umeå universitet följande citat: ”Man kunde förvänta sig att de ambitiösa miljömålen skulle ha resulterat i ett påtagligt förändrat skogsbruk, så att förändringarna blev synliga ute i skogslandskapet. Jag tycker inte man kan se några sådana tendenser. Jag ser nya jättehyggen, brutala vägdragningar och nya dikningsföretag.”

Skogsindustrin har aldrig haft något samhällsansvar, varken för det arbetande folket, eller för miljön.

Det är enbart aktieägarnas vinstbegär som styr. Effekten blir fortsatt avfolkning av glesbygden med försämrad service och nedlagda skolor och affärer. Skogsbolagen är på god väg att köra svensk naturvård i botten, det slutliga tillintetgörande av allt vad natur heter i skogen.

Göran Rönning Samhällsdebattör

Läs debattsvaret i Piteå-Tidningen här.