Längs den svenska fjällkedjan finns ett av de få större, sammanhängande och någorlunda intakta skogslandskapen kvar i norra Europa. Det är ett grönt bälte av boreala och subalpina skogar som till stor del inte har utsatts för kalhyggesbruk och plantering. Dessa skogar har nu kartlagts genom ett projekt på SLU, där det föreslås att de ska skyddas för framtiden.
Över 22 miljoner hektar varav 14,5 miljoner hektar boreal och subalpin skog från kust till fjäll har analyserats i projektet. Skog som inte har påverkats av kalhyggesbruk följt av markberedning och plantering, har identifierats. Utbredning, täthet och sammanlänkning av de kvarvarande skogarna har kartlagts med hjälp av fjärranalys, dvs mätningar med satellitbilder. Resultaten visar att nära 60 procent av skogsmarken som ingick i studien är någorlunda intakt, inklusive alla smala, små och improduktiva skogar som inte är föremål för skogsbruk. Områden med intakt skog som är 10 000 hektar och större omfattar hälften av den totala ytan i studieregionen. En övervägande del av dessa är redan skyddade skogar.
I de östra delarna av skogsbältet finns luckor där skogarna är kraftigt splittrade och där kontinuitetsvärden har gått förlorade. För att återupprätta kontinuitet och en fungerande grön infrastruktur. I detta område behövs därför restaurering och återställande av skogslandskapet.
Det skandinaviska gröna skogsbältet, som sträcker sig längs den svenska fjällkedjan, bör betraktas som en viktig tillgång i nationell, europeisk och global bevarandepolitik och som ett ekologiskt arv, enligt artikeln. Det är en viktig källa för arter, biologisk mångfald, ekosystemtjänster, motståndskraft mot klimatförändringar som måste skyddas för framtiden.
Studien är ett kunskapsunderlag som Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket och Länsstyrelserna kan använda i sitt arbete. Skogar med kontinuitetsvärden som dessa skogar bör vara prioriterade för skydd. En fungerande grön infrastruktur är nödvändig om det boreala skogslandskapet ska finnas kvar.
Kontinuitetsskog är skog som har vuxit länge på samma ställe utan att det kalhuggits och inga trädslagsbyten har skett. En sådan skog har ofta höga naturvärden.
Restaurering av skog kan göras på olika sätt. Det kan innebära att områden med planterad skog bränns ned. Vid bränning av skog förkolnar en del av träden, en del dör med en gång medans andra dör först efter några år. Till följd av detta uppkommer ved i olika stadier av förmultning vilket gynnar många arter. Trädbeståndet blir i allmänhet mångsidigare till följd av bränningen. Restaurering av skog kan innebära att mängden död ved ökas, exempelvis genom ringbarkning av träd och genom att träd fälls och får ligga kvar. Ett annat sätt att restaurera skog är att öppna upp luckor i monokulturer av barrskog. Metoden innebär att skogen får små öppningar där lövträd växer upp. Trädbeståndet blir mer diversifierat i fråga om trädens ålder. Träd kan även fällas runt lövträd som håller på att förlora mot barrskog i kampen om ljus och utrymme.
Av Kristina Bäck