Publicerad i Norran och Skogsaktuellt 2011-02-23, Värmlands Folkblad 2011-02-24

Skogsmaskinförarna (SMF) bedyrar i ett pressmeddelande (2011.02.16) sin trohet och solidaritet med skogsbruket och markägarna. SMF:s förtroende för markägarna framhålls som obegränsat. Kanske naturligt, man befinner ju sig i en beroendesituation som kan jämställas med livegenskap. Utan skogsbolagens välvilja inga jobb.

Skogsindustriernas propagandaorgan Skoglig Samverkan tycks med sin propagandaminister Lars Pekka i spetsen ha bussat SMF på miljörörelsen. Måltavla för aktionen är miljörörelsen. Den är ju så farlig! Den vill skydda skog. Den vill att ingångna avtal och lagar följs. Den företräder allmänintresset. Den visar gång på gång hur skogsbolagen, och SMF (?), bryter mot regelverket.

SMF-aktionen siktar in sig på de egna jobben, men här handlar det ytterst om något ännu viktigare, nämligen skogen och de naturskogsrester som finns kvar. SMF:s pressmeddelande ondgör sig över miljökämpen Björn Mildhs senaste avslöjande av SCA:s planer att avverka 30 ha naturskog i Kälenområdet. Området hyser höga naturvärden och skall lämnas ifred om FSC:s regelverk följs. Här illustreras SCA:s desperata hunger efter skogsråvara. Det är ett stort dilemma för SCA att å ena sidan försöka framstå som miljövänligt, men å andra sidan tvingas visa sitt rätta ansikte gång på gång.

Det handlar om råvaruförsörjningen. I många år har skogsindustrin berömt sig av att Sverige aldrig haft så mycket skog som nu, och att skogsarealen och den stående volymen ökar år efter år. Vi får också höra lite då och då att den svenska skogsbruksmodellen är hållbar och världsbäst. Egenförträffligheten gäller också miljön. Där är man också i världsklass. Det låter ju betryggande, så vad är då problemet? Skog att avverka förefaller finnas. En hållbar skötsel för tanken till en situation där uttag och tillväxt är i balans. I en sådan situation kan man hålla en jämn takt i avverkningarna år efter år. Sveriges förment ansvarskännande och hållbara skogsbruk har väl försäkrat sig om att verksamheten fungerar hållbart? Men varför skulle i så fall FSC-certifierade SCA behöva avverka skog som Naturskyddsföreningen, Skydda Skogen m.fl. organisationer enhälligt vill skydda? Hur kan det komma sig? Hur ligger det till med uthålligheten? Och långsiktigheten? Skyll inte en eventuell brist på skogsråvara på miljörörelsen.

Skogsbolagen har valt att låta certifiera sig, av affärsmässiga skäl, men har därmed frivilligt förbundit sig att visa en viss grad av hänsyn i skogsbruket. Uppfyllandet av miljöåtagandena är dock skral. SCA m.fl. bryter regelmässigt mot certifieringsreglerna. Det känner naturligtvis SMF bättre till än de flesta. Med tanke på mängden skog i landet och skogsbrukets förmenta uthållighet i Sverige borde det vara lätt att hitta avverkningsbar skog utan att ytterligare inkräkta på den krympande andelen naturskog. Kälenområdet och andra områden med höga naturvärden borde självklart lämnas orörda.

Den bistra sanningen är att Sveriges skogsbruksmodell har brister. Uthålligheten är en myt. Under många år har omloppstiderna sjunkit och träd avverkats i förtid. Detta är ett tecken på bristande uthållighet. Sverige fylls alltmer med ungskog i plantager. Skogsindustrin har inte haft tålamod att vänta. Därför tummar man på sunt förnuft. Därför avverkningsanmäler man områden som Kälen.

Opinionen mot skogsbruket tilltar i landet allteftersom folk upptäcker den jättelika omvandlingen av vårt land som är i färd att genomföras. Varje nytt hygge kan liknas vid att lägga en död hand över områdets ursprungliga växt och djurliv.

Jerry Skoglund, Fil. doktor i växtekologi, ledamot i Skydda Skogen

Viktor Säfve, Naturvårdare, ordförande i Skydda Skogen