Detta är en långversion av Viktor Säfves slutreplik på debatten i Västerbottens-kuriren 15 december 2021:
Torbjörn Wennebro, i rollen som den lilla skogsägaren, är kränkt över att skogsnäringen får kritik och att näringens kampanjer ifrågasätts. Det tycks inte vara nog att skogsnäringen innehar den reella makten över den absoluta merparten av skogsmarken, över skogspolitiken, industrin och påverkar många skogsägares val av skötselmodell. Om jag tolkar replikförfattaren rätt, så är det dessutom näringens berättelse som ska gälla och avverkningarna av vårt naturarv bör ostört kunna fortgå, utan dåligt samvete.
Sverige når inte uppsatta miljömål, något som forskare och myndigheter konstaterar i publicerade artiklar och officiell rapportering. Allt fler undrar nog om LRF (och Centern), och andra ”markägarrepresentanter”, verkligen företräder skogsägarna, eller i själva verket den egen virkeshandeln eller industrin? Det är nog ganska många skogsägare som inte känner igen sig i den berättelse och de naturvårdsfientliga kampanjer som drivs av skogsägarföreningar.
Det känns helt onödigt att som liten skogsägare ta på sig offerkoftan och känna sig kränkt därför att kritik riktas mot skogsnäringen, industrin och deras kampanjer, som Svenska skogen. Enskilda skogsägare som vet med sig att de bedriver en ansvarsfull och hållbar förvaltning känner sig nog föga träffade av den rättfärdiga kritik som finns i min ursprungsartikel. Det har tyvärr blivit vanligt inom näringen att putta fram företrädare som ska representera den lilla familjeskogsbrukaren, för att få det att framstå som att skogsnäringen är den utsatta och svaga parten. Men, låt oss lämna denna lite smått absurda och förvridna frågeställning, om vem som är David och vem som är Goliat i Skogssverige.
Garanterar den stora mängden av enskilda skogsägare en stor biologisk mångfald och en mångfald av brukningsmetoder? Det kunde vara så! Men, faktum är att merparten av privatskogsbrukets marker brukas med de stora skogsbolagens metoder. Tror dock detta kan komma att ändras i takt med att fler upptäcker nya sätt att förvalta en skog på och ser fler olika värden.
Är det historielöst att kritisera skogsnäringen för kalhyggesbruket? Visst kan vi diskutera vilken akademisk titel som de skogsmän hade, som en gång ”uppfunnit” och drivit fram kalhyggesbruket, och om det var för lövträdens skull man motiverade detta. Men, det är svårt att se hur just detta skulle vara en avgörande fråga i vår nutida skogsdebatt om vilka metoder som är mest hållbara. I sammanhanget bör vi inte missa den period under 1900-talet då man besprutade för att få bort lövträden, och inte heller bortröjningen och gallringen av lövträd och den ensidiga satsningen på etablering av barrträd?
Tyvärr sprids myten än idag, att kalhyggen skulle efterlikna brand. Frågan är högst aktuell, inte minst när det gäller de politiska processerna i EU. Forskare i skogsekologi har dock sedan ett antal år tillbaka förkastat idéerna om att den schabloniserade kalhygges- och planteringsmodellen skulle vara skogsskötsel baserad på skogsdynamik, eller att den kan ersätta de naturliga störningarnas unika effekter. Idag brinner det annorlunda och på mycket mindre arealer än historiskt i Sverige. Branden har tuktats, inte minst för att värna virket. Detta påverkar många arter negativt och dagens dominerande skogsskötsel är inte lösningen. Branden skapade unika och mycket varierade miljöer och forslade inte, likt en kalavverkning, bort merparten av stammarna ur skogen. Det historiska boreala skogslandskapet innehöll visserligen partier av hårt brunnen skog med stor mortalitet, dock en mindre areal än man tidigare uppskattat. Det är enorma skillnader mellan dagens skogslandskap och ett landskap där naturliga störningsregimer och skogsdynamik formar skogarna. I det historiska landskapet (och i nutida naturskogslandskap) var skiktade och gamla skogar vanliga och skogarna innehöll en stor mängd död ved och gamla grova träd. Det var inte minst dessa träd som byggde upp sågverksindustrin på 1800-talet. Virkesförrådet bedöms varit stort i Norrland innan timmer-exploateringen, och det fanns stora arealer av gammal naturskog, och ytterligare arealer bestod av naturskog påverkad av mer lågintensiva och mosaikartade bränder och störningsmönster. Där skapades luckor och partier av träd som dödats eller skadats av brand, och där fanns ofta ett skikt med gamla överståndare. Lövinslaget var också stort och skogen var naturligt föryngrad.
I ljuset av klimatförändringarna finns ytterligare motiv till att fasa bort kalhuggningsmodellen av idag. Kalhyggen släpper ut stora mängder växthusgaser och en stor del av den svenska skogsarealen består idag av mer eller mindre likåldriga bestånd under 80 år, uppkomna efter slutavverkning. Det finns alltså inga skriande behov av att skapa fler sådana miljöer i en snar framtid. Tidsfaktorn är viktig i sammanhanget. Det tar för lång tid för en ny generation träd att ta upp lika mycket kol som fanns i skogen innan en avverkning. Den tiden har vi inte om vi ska nå 1,5 graders målet. Ny forskning visar att minskade skogsavverkningar skulle kunna ge stor och omedelbar klimatnytta. Här bör vi skilja på skogsnäringen, som släpper ut växthusgaser, och skogen som är en sänka och ett kollager.
En inte obetydlig del av de så kallade ”restprodukter” som framställs som klimatsmarta är i själva verket helt onödiga och ingen substitution. Både skogsbruket och skogsindustrierna måste ställa om och fasa bort onödig produktion och avverkning. Vi kan inte fortsätta att leva i oljeepokens slöserianda. Vi måste fasa bort både den fossila energin och den mentalitet som följt i dess spår. Det finns många dellösningar när det gäller att dämpa våra negativa miljöeffekter: naturskydd, ekosystembaserad naturförvaltning, återbruk, återvinning, energieffektivisering, miljöteknik. Den kanske bästa ”substitutionen” är sannolikt minskad produktion, konsumtion och energianvändning, inte att ersätta utsläpp av växthusgaser med andra utsläpp av växthusgaser.
/Viktor Säfve
En kortversion av denna slutreplik finns publicerad på Västerbottens-kurirens webbsida:
https://www.vk.se/2021-12-15/replik-skogsnaringen-maste-sluta-likstalla-kalhyggen-med-brand