I Tyresta naturreservat ska Stiftelsen Tyrestaskogen utföra skötselåtgärder som innebär avverkning av gran, bland annat för att stoppa spridning av granbarkborre och främja lövträd. Men den aktuella skogen har knappt några lövträd och är inte heller särskilt angripen av barkborre. Det finns även skyddade och rödlistade arter i den, exempelvis ullticka (NT), granticka (NT) spillkråka (NT) och grön sköldmossa. Medlemmar i Skydda Skogen och Naturskyddsföreningen i Haninge skickar nu ett brev till Länsstyrelsen som har godkänt åtgärderna och till Stiftelsen för att uppmärksamma dem om naturvärdena.
Det är längs Åvavägen mellan Ladängarna och Fridhem i Tyresta naturreservat/Natura 2000-område som Stiftelsen Tyrestaskogen ska utföra avverkningar för att stoppa spridning av granbarkborre och för att främja lövskog, åtgärder som Länsstyrelsen har godkänt. Medlemmarna i Skydda Skogen och Naturskyddsföreningen i Haninge skriver i sitt brev:
-Vi anser att Länsstyrelsen ska stoppa avverkningen och att Stiftelsen bevarar skogen eftersom den hyser naturvärden. Dessutom är marken mjuk och fuktig och risken finns att när man kör med maskiner här så kommer de att skada marken.
Tyresta Naturreservat är uppdelat i olika skötselområden och det är område B6 i skötselplanen som medlemmarna i Skydda Skogen och Naturskyddsföreningen har besökt. Enligt ”Mål” i skötselplanen ska man här skapa ett ”lövskogsdominerat område med olikåldrigt trädskikt”. Det låter bra- men det finns endast ett fåtal lövträd inom det avsnitt som föreningsmedlemmarna besökte. Så det är svårt att se hur man kan nå detta mål utan omfattande avverkning av gran, skriver föreningarna. Området är heller inte särskilt angripet av granbarkborre.
– Vi har hittat hotade arter som kommer att försvinna för gott om de avverkar granarna. Vi ser också med oro på de ambitioner som tycks finnas att ta bort vindfällen. Kontinuerlig tillgång på död ved är en förutsättning för många hotade arter och är därför en åtgärd som man generellt ska undvika, särskilt i ett naturreservat.
Några arter som påträffades i skogen
Grön sköldmossa: EU förtecknar i bilaga 2 i sitt art- och habitatdirektiv grön sköldmossa som en art viktig att bevara i Europa. Den har skydd även av Bernkonventionen och är även fridlyst enligt Artskyddsförordningen §§ 8 och 15. Den klarar inte att träden runt dess växtplats försvinner, eftersom det då blir blåsigare och mindre fuktigt. Det är därför som skogsavverkning och gallring är det största hotet mot mossan, liksom brist på död ved. ”Skogsavverkning och bristen på död ved i skogen utgör de allvarligaste hoten mot arten”, enligt SLU:s Artfakta.
Granticka (NT): Denna rödlistade vedsvamp på flera granar i skogen. Den är beroende av hög och jämn luftfuktighet i gamla, ostörda skogmiljöer. Känslig för snabba förändringar av ljus-/vindförhållanden eller uttorkning. Enligt SLU:s Artfakta är det största hotet mot den ”avverkning och fragmentering av naturskog och äldre granskog med lång trädkontinuitet”.
Ullticka (NT): Ullticka finns på två olika lågor i skogen. Största hotet är avverkning och fragmentering av naturskog och äldre granskog med lång trädkontinuitet. Den behöver miljöhänsyn med avsättningar och områdesskydd, enligt Artfakta.
Spillkråka (NT): ”Vi såg och hörde fågeln i skogen och det fanns även hackspår på träd”. Spillkråka finns med i bilaga 1 Fågeldirektivet, fridlyst enligt §4 i Artskyddsförordningen, skyddad enligt Bernkonventionen och Prioriterad art i Skogsvårdslagen. Modernt skogsbruk är ett av de största hoten, enligt Artfakta.
Nästrot: Signalart och fridlyst enligt §8 i Artskyddsförordningen, enligt Artfakta.
Svartmes: Bernkonventionen bilaga II och fridlyst enligt §4 i Artskyddsförordningen. ”Svartmesen missgynnas när äldre, flerskiktad gran- och grandominerad skog avverkas. Brist på lämpliga håligheter medför problem eftersom svartmes har svårt att konkurrera om boplatser med andra hålbyggande arter”, enligt Artfakta.
Tofsmes: Bernkonventionen bilaga II, Typisk art 9010 Taiga (Boreal region) och fridlyst enligt §4 i Artskyddsförordningen.