Bombmurkla (Sarcosoma globosum) är en skålsvamp som är rödlistad som sårbar (VU), en signalart och fridlyst enligt §8 i Artskyddsförordningen. Det är en av Sveriges fem fridlysta svamparter. Kalhyggesskogsbruket är den främsta orsaken till att den har blivit alltmer sällsynt, enligt Artfakta.
Fruktkropparna är 5-10 cm breda och kommer upp i februari till maj. De sitter nedsänkta i mossa och markförna och är bruna, sammetsludna med en svart glänsande disk i mitten.Svampen är fylld med en geléaktig vätska och känns tung för sin storlek.
Bombmurklan har sin huvudsakliga europeiska förekomst i Sverige. Den finns från Småland upp till Norrbotten men svampens huvudutbredning ligger i Mälarlandskapen. I en sammanställning från 2003 låg 122 av då sammanlagt 135 kända lokaler i Europa just i Sverige, enligt Artfakta.
”Vår samlade kunskap om bombmurklans utbredning men även dess biologi är ovanligt goda,” står det i Artfakta. Detta beror på att bombmurklans speciella utseende och tidiga uppträdande på våren efter snösmältningen fascinerar människor och uppmärksammas ofta av media.
Under 2010-2014 hade Naturvårdsverket en satsning på ett åtgärdsprogram för bombmurkla. Minskningen av dess population fortgår men i mindre takt nu, enligt Artfakta. Många platser där den växer är kända och har blivit nyckelbiotoper, fått biotopskydd eller är reservat.
Bombmurklan är en bra signalart. I boken Skyddsvärd skog (Nitare 2019) kan man läsa att bombmurkla ”indikerar en speciell och hotad granskogstyp på naturligt näringsrika sandjordar”.
Svampen tål inte slutavverkning eller kraftig gallring och den finns endast i områden med långvarig kontinuitet med gran. Den har svårt att sprida sig eftersom fruktkropparna sällan mognar.
Läs om skogar med bombmurklor som vi skrivit om: