Ryl
Painter: Jacob Sturm (1771 – 1848)

Ryl (Chimaphila umbellata) är en mycket ovanlig rosablommande skogslevande växt, som är svår att upptäcka, eftersom dess vintergröna blad liknar lingonris. Under sensommar och höst, när den blommar, är den lättast att få syn på. Ryl växer sällsynt i fina gamla barrskogar söder om den biologiska norrlandsgränsen (limes norrlandicus). Den är ömtålig och försvinner om skogen kalavverkas. Den är klassad som starkt hotad – EN.

År 1775 skrev Linné att ryl växer i “mycket gamla och skuggiga, ödsliga skogar, särskilt i Uppland och Småland, men tämligen sällsynt”. Den är flerårig och blir ungefär en decimeter hög. De bruna runda frökapslarna kan sitta kvar flera vintrar. Ryl växer ofta bland lingonris i “väl avgränsade, mindre samlingar av skott, vanligen mellan en och tio meter i diameter” (Delin, 2013). Dess små, först ljusgröna och senare mörkgröna taggade blad, är svåra att upptäcka, eftersom det tar mycket lång tid för en planta att växa upp. Dessa skottsamlingar, kloner, kan bli mycket gamla, upp till 150 år. Fröna, så små att de kallas dammfrön, sprids med vinden under senhöst och vår. Den förökar sig också med underjordiska rotutlöpare.


Ryl med frökapslar
Foto: Wikimedia Commons

Mykorhizza

Största delen av växterna i världen samarbetar med svampar på ett för båda parter gynnsamt sätt. (Smith & Read 2008). Den vanligaste sortens samarbete eller symbios är mykorrhiza – svamprot. Mykes betyder svamp och rhiza rot, det vill säga svamprot. Svampen får genom samarbetet kol från växten och växten får av svampen näringsämnen till sin rot.

Mykoheterotrofi

Ryls groddplantor utnyttjar samarbetet med svampen för att få kol, men utan att svampen de samarbetar med får något i utbyte. En sådan växt kallas mykoheterotrof (Leake 1994). Groddplantorna får tio procent av sitt kol av bland annat svamparna spindelskivlingars och musseroners trådlika nätverk (mycel) av tunna celltrådar (hyfer) (Tedersoo m.fl. (2007)). Resten av sitt kol får den från sin egen fotosyntes. Ofta växer den tillsammans med pyrola, som också som groddplanta lever på dessa svampars mycel. Blommorna nästrot, skogsfru och tallört är istället mykoheterotrofa hela livet.

Märk ut växtplatser

Många växtplatser följs upp och ryl räknas där regelbundet av Floraväktarna. Det är lättare att bevaka kända växtplatser än att hitta nya. I barrskogen där ryl växer behöver den platser där marken är bar och med mineraljord. Det ska vara en skog med träd i olika åldrar och av olika art och platsen får inte växa igen med gran och sly, för ryl tycker om ljus. Den växer ofta tillsammans även med knärot, linnea och tallört, men helst inte med blåbärsris.

Varför minskar arten?

Skogsbruk med kalhyggen, täta granplanteringar och utsläpp av kväveföreningar är orsaker. En undersökning (Delin 2013) ger många exempel på att ryl inte kommit tillbaka efter att dess växtplats kalavverkats. Under de senaste 80 åren har ryl minskat med 50 procent.

Källor:

SLU Artfakta om här

Anders Delin, Ryl – gynnad eller missgynnad av brand? här

Markägare vill avverka skärgårdsskog med rödlistade arter här

Nitare, Skyddsvärd skog, 2019

Johansson, Lundell & Eriksson, Mykoheterotrofa växter med världens minsta frön – en studie av svenska pyrolaväxter och tallört. Svensk Botanisk Tidskrift 111: 5 (2017) här