”Avverkningarna i Rättvik godkända och informerade” skriver Sveaskog i en replik i DT den 26 februari.
Det viktigt att skydda mer skog, och då särskilt i landskap där sådan skog ännu finns kvar. I det sammanhanget är Ore Skogsrike unikt. Just därför att Sverige bara långsiktigt skyddat fem procent av sina mest värdefulla skogar är det extra viktigt att staten skyddar ännu mer av sina egna skogar. Staten måste se till att miljömålen nås. All produktiv skogsmark med höga naturvärden som Sveaskog förvaltar måste ges ett långsiktigt, kvalitetssäkrat och transparent skydd. Minst 20 procent produktiv skog nedan den fjällnära gränsen behöver bevaras långsiktigt som naturreservat (eller liknande) och likvärdiga naturvårdsområden.
Vi uppskattar det avverkningsstopp som Sveaskog infört i utvalda delar i Ore Skogsrike. Tyvärr finns inte alla skogar som Naturskyddsföreningen pekat ut som skyddsvärda med i avverkningsstoppet – skogen vid Grästjärnarna var en av dem. Sveaskog hävdar att de informerat om avverkningen, men miljörörelsen fick först nu i februari reda på att skogen avverkades redan i höstas.
”Vi uppskattar det avverkningsstopp som Sveaskog infört i utvalda delar i Ore Skogsrike. Tyvärr finns inte alla skogar som Naturskyddsföreningen pekat ut som skyddsvärda med i avverkningsstoppet” skriver en rad olika företrädare för olika organisationer i slutrepliken till Sveaskog. Foto: Stefan Nolervik
Att som Sveaskog förneka att bolaget avverkar skogar med höga naturvärden för inte debatten framåt. Man briljerar med att 71 procent lämnats av en skog vilket endast lett till ytterligare fragmentering och minskning av den redan begränsade andelen biologiskt värdefulla skog som finns kvar i Sverige.
Vi förstår att Sveaskog har ett avkastningskrav men det måste sänkas för att inte försämra möjligheten att nå nationella och internationella miljömål. Vi kräver fortfarande ett avverkningsstopp i alla av Naturskyddsföreningen utpekade skyddsvärda skogar i hela Ore Skogsrike.
Sveaskog har en policy att avsätta en viss procent av sina marker till naturvård. Men, en inte obetydlig del av denna areal är enstaka träd som de ”på sikt” avser lämna vajande på kalhyggen, eller i små så kallade hänsynsytor. Sveaskogs naturvårdsareal är långt ifrån långsiktigt skyddad med hög funktionalitet och representativitet. Sveaskog räknar till och med in en hel del naturreservat som frivilligt avsatt skog. I ekoparkerna utövas kalhyggesbruk med viss hänsyn på minst halva arealen och Sveaskog har redan fått hård kritik för hur de avverkar i Ejhedens ekopark.
De naturvärdesbedömningar som Sveaskog hänvisar till är ofullständiga och inkluderar inte artfynd.
Sveaskog verkar mest vilja att miljörörelsen enbart kommunicerar med dem. Men, så länge bolaget avverkar och avverkningsplanerar skogar med höga naturvärden, bedriver enformigt kalhygges- och plantageskogsbruk, skapar körskador och inte tar hänsyn till lokalbefolkningar kommer vår kritik att fortsätta.
Det är dags att ta hand om Vår skog på riktigt.
Mattias Ahlstedt, Ordförande, Naturskyddsföreningen Dalarna
Margareta Wikström, Ordförande, Naturskyddsföreningen i Rättvik
Lina Burnelius, Ansvarig för skog och bioekonomiska frågor, Greenpeace
David van der Spoel, Talesperson, Skydda Skogen
Sören Nyström, Vice ordförande, Dalarnas Botaniska Sällskap
Dan Broström, Ovansiljans Svampförening
Pella Thiel, Koordinator, Naturens rättigheter i Sverige
Peder Karlsson, Ordförande, End Ecocide Sweden
Pia Björstrand, Talesperson, Klimataktion
Lovisa Roos, Ordförande, Fältbiologerna
Johan Lind, Ordförande, Naturfotograferna/N
Mikael Sundström, Ordförande, Jordens Vänner
Robin Zachari, Kanslichef, Skiftet
Lars-Erik Nilsson, Vice ordförande, Dalarnas Ornitologiska Förening
Martin Westberg, Ordförande, Svensk Lichenologisk Förening
Läs hela slutrepliken i DT här.