Sveriges skogar har genom tiderna varit livsmiljö för tusentals djur och växter, de har producerat en variation av trädarter till olika produkter, gett skördar av bär och svamp, rika naturupplevelser. Dessa möjligheter håller tyvärr nu på att omintetgöras. De sydsvenska skogs- och hagmarker vi känner från Astrid Lindgrens värld, med inslag av lövträd som ek, björk, ask och lind, omvandlas alltmer till ”granåkrar”. I norra Sverige handlar det i stället om att blandskogen får ge vika för ”tallåkrar”. Särskilt skogsbolagens marker i norr har genomgått en omvandling till tall monokulturer. Dessa är ofta landskapstäckande – bort mot horisonten.

Inom forskningen finns goda belägg för att denna omvandling hotar den biologiska mångfalden. Ett exempel är en studie av 61 områden i Mellansverige där man fann att antalet fåglar drastiskt minskade om andelen lövträd blev mindre än cirka 30 procent. Detta ska jämföras med att FSC och PEFC, de ledande svenska miljömärkningsorganisationerna, enbart kräver att fem procent lövträd lämnas vid ungskogsröjning. Här finns således mycket arbete kvar att göra med att ändra reglerna inom miljömärkningen, samt att informera de som i praktiken utför de olika skogsskötselmomenten, om att lämna fler lövträd. Det gäller bland annat ”biodiversitetsträden” asp, rönn, och sälg.

Om vi ska klara riksdagens miljömål, och de internationella konventioner inom miljöområdet som Sverige undertecknat, krävs dels ändringar av skogsbruksmetoderna men även att fler områden skyddas från avverkning. Forskningen har nämligen visat att många skogslevande arter överlever enbart i äldre naturskogar som under lång tid fått stå orörd. Andelen naturliga skogsmiljöer i landskapet som behöver bevaras varierar beroende på olika arters behov av livsutrymme. I en studie av 17 arter varierade skyddsbehovet mellan 10 procent och 50 procent, med ett medelvärde på 19 procent. Andra studier har angett intervall på 10-30 procent bevarad skog. FN har satt målet till 17 procent. I många områden i Sverige har avverkningen gått så långt att endast några få procent av landskapet hyser naturskog. Om vi ska lyckas bevara den biologiska mångfalden krävs således att de kvarvarande resterna gammal skog skyddas från avverkning, samt att ytterligare områden lämnas orörda.

En opinionsundersökning från år 2002 ”Skogen – åsikter om användning och ägande” visade att en majoritet av Svenska folket i första hand ville att skogen ska användas för att värna den biologiska mångfalden, friluftslivet kom därnäst, medan produktionsändamål sågs som en mer blygsam angelägenhet. Opinionsundersökningen visade även att flertalet svenskar ansåg att den av staten ägda skogen bör hanteras med avseende främst på biologisk mångfald, landskapsbild och friluftsliv. Förhoppningsvis kommer ansvariga politiker vid kommande beslut beakta opinionen, samt även de av riksdagen uppsatta miljömålen. Bland annat bör i skogsvårdslagens § 6 införas en regel om att områden som har förutsättningar för blandskog ska återbeskogas med blandskog efter avverkning.

Publicerad i Norrbottens-Kuriren