Föreningen Skydda skogen skriver om att Sverige inte bär ledartröjan i klimat och miljöfrågor. Snarare verkar alla partier överens om att fortsätta exploatera vår natur. Detta går så långt att man är villig att anpassa lagstiftningen för att göra detta möjligt.
Olof Palme öppningstalade vid FN´s första miljökonferens 1972. Han var tydlig: – I am certain that solutions can be found. But it is absolutely necessary that concerted, international action is undertaken. It is indeed very, very urgent. Solution will require far-reaching changes in attitudes and social structures.
Han varnade också för en övertro på tekniska lösningar och var fullt medveten om medborgarnas förväntningar: – People show concern and they demand action.
Magdalena Andersson öppningstalade häromdagen på FN´s miljökonferens Stockholm +50 för att fira 50 års internationell miljö- och klimatpolitik. Hon sa: – We must start delivering on the declarations we have signed, and the pledges we have made. Konferensens värd säger alltså att vi måste börja leverera efter de löften vi har gett! Först nu, efter 50 år?
Vad händer i svensk miljöpolitik idag och hur ser förutsättningarna ut att “leverera”? Politikerna från regering och opposition är oeniga om mycket. Men i synen på naturen är de i stora drag överens: atmosfären skall dopas med växthusgaser, skogarna skall fällas och mineralerna skall grävas upp. Snabba cash eller några ynka (tillfälliga) arbetstillfällen är drivkrafterna. Och nu 2022 ett kommande riksdagsval. Att exploateringar sker på bekostnad av de sista friska ekosystemen sopas under mattan när Sverige säger sig vara “världsbäst på hållbarhet”.
I öppningsanförandet marknadsförde Magdalena Andersson att Sverige genomgår en grön revolution med batterifabriker, grön gruvnäring och fossilfritt stål innebärande mer elkonsumtion, mer naturresursutvinning och fortsatt hög konsumtion. Det står i skarp kontrast mot vad den till konferensen släppta rapporten ”Unlocking a better future” från Stockholm Environment Institute (https://www.stockholm50.report/unlocking-a-better-future.pdf) pekar på som nödvändigt. Att vårt förhållande till naturen måste ändras från tillägnande och utvinning mot skydd och vård.
För att genomföra denna “gröna revolution” krävs dubblerad elproduktion. Kärnkraften, som vi har folkomröstat bort, lovprisas. Den svenska skogen ska dammsugas på biobränslen och eldas upp. Var finns insikten om behovet av attitydförändringar? En ständig naturresurskrävande tillväxt är inte möjlig – FN´s generalsekreterare António Guterres är tydlig med att vi har bara ett jordklot och att traditionell BNP är inte ett användbart mått.
Vid invändningar mot detta får man höra att Sverige minsann har de bästa miljölagarna i världen. Det är en egen konstruerad sanning och vad hjälper det om dessa inte följs? Det har vi sett i Cementafallet där en samlad riksdag lyckades runda miljöbalken med en specialare för att gynna ett företag som har som företagsidé att sälja bitar av Gotland.
När tjänstemän inte är följsamma med industrins intressen riskerar de sina uppdrag. Några färska exempel:
- Utredaren Charlotte Ribendahl petades av landsbygdsminister Bucht (s) när hon funderade öppet på om det där med privat ägande i skogen var så bra.
- Länsrådet i Norrbotten, Johan Antti, fick inte förlängt förtroende av regeringen, till hans chefs stora förvåning, till synes för att gruvnäringen inte var nöjd med honom.
- Myndighetsanställda på skogsstyrelsen som arbetar med miljöfrågor har själva valt att säga upp sig eftersom det råder en tystnadskultur och miljöfrågor motarbetas av ledningen.
På den svenska skogsmarken, utanför de få lagskyddade procenten, får skogsnäringen i praktiken råda fritt. När EU-domstolen påpekar att Sverige inte följer EU:s regelverk för artskydd då är miljöminister Strandhälls reaktion att föreslå minskade lagkrav på skogsägare, inte åtgärder för att omforma skogsbruket i linje med EUs lagstiftning.
Det finns många gamla gruvor som läcker tungmetaller ut i miljön. Istället för att städa upp dessa, planeras det nya gruvor i både skyddsvärda områden och nu även i hittills skyddade områden. Näringsministern presenterade nyligen ett förslag för att förenkla tillståndsprocessen för nya gruvor genom att lägga de så kallade Natura 2000-prövningarna. sist I tillståndsprocessen. Enligt journalisten och gruvexperten Arne Müller “visar ett sådant här beslut att man kallt räknar med att töja på tillämpningen av Natura 2000”.
Sverige har en lång tradition av att vara en stor biståndsgivare. Så sent som 2021 utlovades kraftiga höjningar för klimatanpassning till de fattigaste länderna. I veckan aviserade Sverige en halvering av bidragen till FN´s klimatfond. Obegripligt. Det hänvisas till ökade kostnader för Ukrainabistånd samtidigt som regeringen och oppositionen häller ut miljarder över svenska fordonsägare i “bistånd” genom kontantbidrag och sänkt bränsleskatt. FN-konferensens grundval om solidaritet mellan länder skymfar regeringen genom detta.
Sveriges miljö- och klimatpolitik går stick i stäv med redan beslutade nationella och internationella åtaganden och miljömål. Samtidigt strider det mot vad forskningen påpekar är nödvändigt för att säkra en beboelig planet. FN’s klimatpanel (IPCC) rekommenderar att 30-50 % av all mark undantas för naturen. I Sverige skyndas klimatkrisen och utarmningen istället på genom att ödelägga, tränga undan arter och ytterligare fragmentera de sista oskyddade rester av våra skogar med höga naturvärden.
50 år efter FN´s första miljökonferens i Stockholm 1972 är Sverige ett land som ligger i topp tio i växthusgasutsläpp per person, ett land som aktivt motarbetar EU´s skogsstrategi och ett land som ändrar lagar så det passar gruvbolagens och skogsindustrins hunger.
I stället för att försöka uppträda som ett föregångsland på podiet vid Stockholm+50, har vårt land tagit på sig dumstruten och gömt sig bakom en skämskudde. I ärlighetens namn ska sägas att mycket blivit bättre de gångna 50 åren – men desto mer har blivit värre, förstörelsetakten av känslig natur, hav och atmosfär har ökat. De små stegens tyranni råder.
Efter två dagars konfererande sammanfattar Stockholm+50 att det nu är ett akut behov av “djärva och medvetna handlingar” och genomföra det som man enades om 1972!
Föreningen Skydda Skogen noterar särskilt att Magdalena Andersson i öppningsanförandet vände sig till civilsamhället: – We need you in the climate transition. Vi är redo att bidraga med vår kunskap, erfarenhet och moraliska kompass och väntar på regeringens svar.
Känns det bra Annika Strandhäll, Karl-Petter Thorwaldsson och Magdalena Andersson? Är det så här ni vill ha det?
Ulf von Sydow, Talesperson Skydda Skogen
Elin Götmark, Talesperson Skydda Skogen