Bo Norell

Under ett vårprojekt med översiktlig svämskogsinventering i Gästrikland för Länsstyrelsen i Gävleborg kom jag i kontakt med en rad sällsynta översvämningsberoende arter. Det var främst de större vattendragen som inventerades. Urvalet blev Dalälvens och dess biflödens fantastiska svämskogar, Testeboåns mellersta delar och delar av Kölsjöån och Skärjån. Vårfloden detta år blev dålig, men höstfloden kraftigare.

I en svämskog har en rad specialiserade kärlväxt-, lav-, moss-, insekts-, däggdjurs- och fågelarter sitt livsutrymme och är mestadels beroende av återkommande översvämningar. De är också i behov av grov asp med rikbark, äldre ekar i öppnare gläntor, ädellövträd, tillgång på död stående och liggande ved samt videstrandsnår.

Bland de sällsyntaste arterna som hittades i Dalälvens svämskogar, var strandskinnlaven Leptogium rivulare. Den sågs vid Ålboån och Kvillansudden. På Upplandssidan vid Grimsarbo hittade Janolof Hermansson och jag den i ett rekordstort bestånd på ett nytt substrat, gråvidebaser. Gråblå skinnlav Leptogium cyanescens hittades efter Laggarboån och vid Grimsarbo. Här hittades också många Collema-arter, som stiftgelélav C. furfuraceum, aspgelélav C. subnigrescens, läderlappslav C. nigrescens, skorpgelélav C. occultatum och grynig gelélav C. subflaccidum. Slanklav C. flaccidum sågs på sten och trädbaser längs hela sträckan från Bärrekån till Kågbosjön. Dessutom hittades skogsklocka Campanula cervicaria (fjolårsståndare på strandnära ängsmark), sump- och strandvioler Viola uliginosa och V. persicifolia, kandelabersvamp Clavicorona pyxidata och havsörn Haliaeetus albicilla.

Svämskogarna är mestadels väl utvecklade, men är under en negativ förändring då högvattennivåerna under senare delen av 1900-talet blivit allt lägre p.g.a. alla regleringar uppströms. Detta har lett till att granen börjat vandra in i svämskogarna och förmörkat livet framförallt för eken, som är en ljusälskare.

De sällsyntare arterna längs Testeboåns svämskogar kom att utgöra de många fynden (40 dellokaler) av hårklomossa Dichelyma capillaceum som hittades på gråvidegrenar i eller strax över vattenytan längs stranden vid Kolforsen/Konstdalen-området. I detta område hittades även den gråblå skinnlaven på en asprot.

Mycket rikligt med gelélavsarter hittades längs den inventerade sträckan Ockelbo-Brännsågen, speciellt sträckan nerströms Gästgivaren till Kolforsen, Sjuforsholmen och längs Grytströmmen. Det var aspgelélav Collema subnigrescens, läderlappslav C. nigrescens, stiftgelélav C. furfuraceum och slanklav C. flaccidum som här främst fanns på asp.

Flera hackspettsarter sågs i och intill svämpskogar med rikligt med döda stående lövträd. Det var tretåig hackspett Picoides tridactylus, mindre hackspett Dendrocopos minor, spillkråka Dryocopus martius och större hackspett Dendrocopos major. Även gröngölingen Picus viridis sågs en enstaka gång. Under en efterkontroll under hösten satte sig en havsörn i tallkronan över mig.

Svämskogarna längs Testeboån var inte lika breda och utvecklade som Dalälvens, men har ändå mycket fina naturvärden. Granen vandrar även här in i svämskogarna.

En ovanligare art längs Kölsjöån var ringlaven Evernia divaricata strax nedströms Hällfors i Bollnäs församling, där den är känd sedan tidigare. Här fanns laven på båda sidor om ån på gran (inte i svämskog). Flera hackspår på gran av tretåig hackspett fanns här.

Skärjåns sällsynta arter hittades främst vid Överhammaren, där rikare strandzoner som översvämmas årligen gynnar arter som safsa Osmunda regalis, hampflockel Eupatorium cannabinum och den lilla skorpgelélaven Collema occultatum, som fanns på blottad ved av lönn och asp.

Svämskogarna längs Kölsjöåns och Skärjåns stränder är smala och steniga. Där finns sedimentjordar bara mycket sparsamt, och sumpskogar som kantar stränderna är ovanligare. De dominerande trädslagen är där, förutom barrträden, klibbal, asp och viden. Dessa två mindre vattendrag är också något artfattigare.

En art som har återkommit bra i alla de inventerade svämskogsområdena, är uttern. De vi mest såg av den var spillning. Mer om min inventering av utter vid hårt trafikerade vägar i länet finns på Länsstyrelsens naturvårdsenhet.

Ett stort tack till Cristian Freimuth Gävle, som ställde upp vid inventeringarna i de nordligaste vattendragen.