Dag Rogne och Robert Larsson ser klimatproblemen som ett hot och för att kämpa mot detta hot vill de hugga ner gammelskogen. I detta avseende blandar dessa herrar ihop äpplen och päron. Miljöproblem försvinner inte för att man försöker flytta dem från ett ställe till ett annat. Allt hänger ihop innanför den tunna atmosfär som finns kring vår planet. Modern forskning visar på att den gamla naturskogen i vårt land är koldioxidneutral, d.v.s. den är i balans mellan upptag och avgivande av koldioxid. Däremot är kalhyggen och ungskogar rena miljöbovar genom att de avger mer koldioxid än de tar upp. Nämnda herrar fortsätter sin artikel med några grovt lögnaktiga påståenden i uppenbart syfte att sprida misstro om samhällets arbete med biologisk mångfald.

”Staten satsar således mycket pengar för att genom reservatsbildningar bevara den biologiska mångfalden. Samtidigt växer frågetecknen kring om denna massiva satsning verkligen är rätt metod och bästa sättet att använda pengarna för att nå uppsatta mål om biologisk mångfald.”

Vem är det som ifrågasätter detta? Mig veterligen bara de som tjänar pengar på att skogen kalavverkas. Idag är mer än 2000 naturligt förekommande arter i våra skogar hotade till sin existens. Det beror helt och hållet på att de gamla naturskogarna som är deras hemvist kalhuggits de senaste 50 åren, denna skövling pågår ännu. Hur ska vi klara den biologiska mångfalden när skogsägarna själva vägrar bära kostnaderna för avsättningarna i tillräcklig utsträckning? Tvärtom är det nödvändigt att staten ersätter skogsägarna, för att det ska bli något skyddat. Hela den samlade biologiska och ekologiska kunskapen i vårt land anser att naturreservat är ett måste för att bevara skogslandskapets djur och växter. Idag är ungefär 3% av all skog i vårt land skyddad i naturreservat. Enligt forskare inom ekologi är inte detta tillräckligt.

”Vi upplever det som om våra svenska miljömyndigheter idag tävlar med sina finska, ryska och estniska med flera diton om att ha flest märkvärdigheter på just sin egen lista.”

Internationellt sett går det ganska fort att konstatera att vi inte direkt ”toppar ligan”, tvärtom utmärker vi oss som ganska mediokra i jämförelse även med länder som ligger på betydligt lägre BNP än vi. Totalt sett finns idag ungefär 5% av de svenska naturskogarna kvar. Jämför detta med länder som t ex Canada (50%), Ryssland (ca 30%), Surinam (74%) Peru (68%), Papua nya Guinea (36%), Mongoliet (28%), Kazakstan (32%).

”På flera håll i Sverige har hanteringen av planerade naturreservat lett till starka konflikter mellan myndighetsföreträdare och skogsbrukare.”

Naturreservaten, biotopskydden och naturvårdsavtalen, tillsammans med de frivilliga avsättningarna handlar om att bygga en infrastruktur för biologisk mångfald i landskapet. I andra infrastrukturfrågor (vägar, järnvägar, kraftledningar) måste markägare acceptera intrång för att vi ska kunna trygga nödvändiga samhällsintressen. Med tanke på den stora omfattning som områdesskyddet idag har är det i ytterst få fall som ”hanteringen” lett till ”starka konflikter”. Helt klart händer det att en del skogsägare blir upprörda när deras skog blir fråntagen dem. Det har jag förståelse för men naturvårdens myndigheter anstränger sig hårt för att hitta lösningar för att minska olägenheterna för berörda enskilda markägare. Markägarna får marknadsmässigt bra betalt för sin skog, eller de flesta som så önskar får bytesmark av motsvarande värde. I de allra flesta fall lyckas man lösa dessa affärer så att alla är nöjda i slutänden, men det är givetvis inte av lika stort medialt intresse som en riktigt infekterad konflikt.

”Många skogsägare har en mycket starkt känslomässig relation till sina skogar. Med känsla och omsorg har de förvaltat sina skogar från generation till generation. Resultatet har blivit både god virkesproduktion men också höga naturvärden.”

En naturskog är ett ekosystem som har årtusenden på nacken. Jämför det med den planterade produktionsskogen som kanske får högst 100 år, helst mindre, på sig att utvecklas. I denna opåverkade skog står träd som kanske levt i 500 år och man hittar träd som varit döda i många hundra år. T ex är omloppstiden för en tall i naturligt tillstånd, från planta till gammalt träd till dött träd som sedan förmultnar och blir näring åt nästa tallplanta, omkring 1000 år. Jämför det med omloppstiden på den planterade tallen som från planta till avverkningsmoget träd är knappt 100 år. När vi hugger ett träd vid 100 års ålder så tar vi alltså bort 9/10 av omloppstiden och vi påverkar alltså 9/10 av alla de organismer som är beroende av detta träds liv och död, det är just vad modernt skogsbruk gör. Så här fungerar modernt skogsbruk:

Det första som händer är att en skogsägare låter ett skogsbolag hugga ner den gamla naturligt föryngrade skogen på sin mark. Efter det kommer markberedaren, en maskin som harvar upp marktäcket, och gör rader med naken jord synlig. Sen ska skogsägaren plantera nya träd, gran eller tall, som köpts från en plantskola. Dessa plantor är genetiskt sprungna ur ett fåtal moderplantor som kanske inte ens härrör från den plats där de nu planteras. De planterade träden får växa i omkring 10-20 år, då är det dags att röja bort lövsly som enligt skogskötselnormerna hindrar plantskogens tillväxt. Efter ca 30-40 år är det dags att gallra och se till att döda och skadade träd tas bort så skogen är ”städad och fin”. Efter 60-70 år är det dags för gallring igen, i södra Sverige kanske det t o m är dags för slutavverkning beroende på markens tillväxtkapacitet. Så efter ca 80-100 år är det dags för slutavverkning och marken blir kal igen och så påbörjas proceduren om igen. Om en skogsägare har brukat sin skog som man ska enligt gängse normer med plantering, röjning, gallring, kalavverkning då finns INGA naturvärden kvar i den skogen. Idag brukar nästan alla sin skog på detta sätt och nästan alla tänker likadant – ”monokultur och maximal avkastning”. Att då, som Dag och Robert, tala om hur skogsägarnas omsorgsfulla skötsel skapar naturvärden i skogen är en lögn som heter duga. De båda borde istället säga sanningen om hur vårt svenska skogslandskap ser ut, virkesåkrar med rader av jämngamla granar eller tallar.

Hur står det till med LRF:s kompetens när det gäller miljöfrågor? Sveriges bönder och skogsägare profilerar sig som väldigt miljömedvetna, men efter att ha läst Dag och Roberts debattartikel börjar man fundera. Är det inte dags att de verkligt, ärliga och miljövänliga bönderna startar en ny organisation där miljön och ekonomin går hand i hand.

/Sebastian Kirppu