Skogsfastigheten Åttersta 17:2 omfattar ca 75 hektar, ligger strax söder om Ovansjö kronopark i Sandvikens kommun och sträcker sig från Borrsjöån 1½ km i nordostlig riktning. Koordinaterna är 67310 15336. Skogen är väl mera känd som "Svea Janssons skog", eftersom den av henne år 1969 donerades till Svea Janssons Skogsstiftelse.

Det speciella med denna fastighet när den donerades var att den innehöll ovanligt gammal skog med ovanligt hög virkesvolym. Kalavverkning hade inte förekommit och skulle enligt statuterna inte heller göras. Sedan dess har ungefär hälften avverkats, men där står fortfarande åtskilliga hektar av tall- och granskog som är både bland den största och äldsta som går att finna i Gästrikland utanför de fåtaliga och små reservaten.

Den i dagens läge största nyttan skulle denna skog göra om den skyddades från skogsbruk i ett naturreservat. Stiftelsen har år 2001 fått förslaget att göra så, men avböjt.

Trots att styrelsen i stiftelsen är väl medveten om dessa önskemål lämnade den i juni i år in en avverkningsanmälan för en 2,3 ha stor del av gammelskogen. StoraEnso erbjöds köpa skogen. Bolagets virkesköpare kallar skogen för gammelskog och beklagar att sådana försvinner allt mer. Ändå har bolaget köpt virket, eftersom området inte var klassat som nyckelbiotop.

Den avverkningsanmälda skogen har emellertid större naturvärden än någon av de inblandade anade. Det är en tall-granskog med höga trädåldrar. De dominerande träden är i intervallet 150 – 290 år gamla. Där finns tre rödlistade arter och sju signalarter enligt Skogsstyrelsens definition. Detta gör att skogen är kvalificerad för att klassas som nyckelbiotop. Stiftelsen borde dra tillbaka sin avverkningsanmälan och köpet borde återgå.

Det finns ytterligare en aspekt på denna avverkningsanmälan, som gör stiftelsens agerande klandervärt. Statuterna för Svea Janssons stiftelse innehåller bl.a. följande formulering: "Skogen slutavverkas först då det från skadesynpunkt kan anses motiverat". Den gamla gran- och tallskog som man nu har avverkningsanmält ser frisk ut. Det finns all anledning att tro att dess tallar skulle kunna leva i ytterligare några hundra år utan skador, granarna i åtminstone hundra. Avverkningsplaneringen bryter alltså mot statuterna.

Den sorts skog som det här är fråga om fanns på stora arealer för femtio år sedan. Då skulle ingen ha reagerat på en avverkning i sådan skog. Nu har den blivit en raritet. Naturen behöver skogen på Åttersta 17:2. Avverkningsplanerna är omdömeslösa. Avverkningen bör inte göras. Området bör lämnas i fred och sättas i reservat.

Anders Delin