Gästskribenten och naturvårdsbiologen Daniel Halldorf återger personliga betraktelser från sin studietid vid ett naturbruksgymnasium och menar att relationen mellan människa och natur har suddats ut för många. Kvar är en enfald och en vag förnimmelse av vad en skog är.
”Vi ska skynda oss att hugga ned skogen innan miljömupparna kommer och finner något som ska skyddas” – det var orden som formades ur munnen på en av lärarna på det naturbruksgymnasium med skoglig inriktning där jag valde att gå min gymnasieutbildning. Uppmaningen var riktad till oss studenter när vi skulle avverka en skog i nordvästra Hälsingland. En annan lärare uppmanade oss elever att slösa så mycket som möjligt på papper eftersom det skapar jobb inom skogsbruket.
När jag en gång tippade omkull med en skogsmaskin läckte all diesel ur den nästan nypåfyllda bränsletanken och infiltrerade marken. Enligt lag är man då tvungen att rapportera detta till Räddningstjänsten så att en sanering kan göras eftersom dieseln tränger ner i grundvattnet. Beskedet jag fick av min lärare var att vi absolut inte ska ringa och meddela detta. Vi hade nog med problem ändå med att få upp en omkullvält skogsmaskin. Så diesel i grundvattnet var ett ringa bekymmer ansåg läraren.
Vid ett annat tillfälle åkte en del av klassen i en minibuss på en skogsbilväg. En lärare körde. Plötsligt syntes en tjäder sittandes längre fram på skogsbilvägen. Läraren gav full gas och sa upphetsat att han skulle försöka köra ihjäl tjädern så att den skulle bli dagens middag. Eleverna hejade glatt på när läraren färdades allt snabbare mot tjädern så att gruset smattrade mot bussens hjulhus. Tyst satt jag längst bak och hoppades att tjädern skulle flyga iväg. I sista sekund sprang tjädern åt sidan till allas, utom min, förtret. Jag undrade vad som får människor att bli så kallsinta och mordiska.
En av gymnasieeleverna skröt om hur han under helgen varit och fiskat i en skogsjö. De få fiskar han dragit upp hade han och en kamrat knutit fast i ett rep bakom sina mopeder. När fiskarna fortfarande levde hade pojkarna kört iväg på grusvägarna med fiskarna i släp tills fiskarna helt enkelt skrapades till döds. En annan elev berättade stolt hur han skjutit flyttfåglar med luftgevär. Anledningen? Det hade helt enkelt varit roligt att skjuta dem till döds.
Det ska dock klargöras att långt ifrån alla hade dessa beteenden. Det var faktiskt en i klassen som gillade djur men valde att gå jaktlinjen även om han inte ville skjuta djuren. Ett udda klientel kan tyckas. Själv kände jag aldrig att jag passade in. Jag tyckte att vi for fram för hårt i skogarna och att budskapet om att värna naturen inte fanns med. Att värna det liv som finns i skogen och den respekt för de flera hundraåriga träden som fälldes lyste helt med sin frånvaro. Här var det produktion som var fokus, inte naturvård.
Faktum är att vi vid ett tillfälle fick tillsägelse om att en äldre skog vi skulle avverka verkade kunna innehålla rödlistade arter. Därför skulle vi så fort som möjligt avverka alltihop innan någon miljömupp kom åkandes och stoppade avverkningen. Denna avverkning ägde rum i en av Sveriges större skogsbolags skogar, med bolagets fulla insyn. Så blev det också, den gamla skogen avverkades innan någon så kallad miljömupp hann dit för att stoppa det hela.
På skogsbruksskolan fanns ett litet videobibliotek som hade några äldre filmer. En av filmerna handlade om skogsmaskinernas intåg i den svenska skogen. En äldre skogsarbetare som arbetade med manuell skogshuggning etsade sig kvar på min näthinna. Den äldre mannen berättade hur han tagit så illa vid sig av de nya skogsmaskinerna som fjärmat sig från naturens ljud. Mannen hade beskådat hur skogsmaskinsförarna inte uppmärksammade fågelbon i träden och hur fågelungar och ägg flög ur trädkronorna och krossades mot marken när aggregatet på skogsmaskinen gjort sitt och trädet fälldes. När träden stapplades på hög kunde virket ligga i många veckor. Fåglar hann då bygga bo bland timmerstockarna och när plötsligt en timmerbil kom för att hämta timret uppmärksammades inte fåglarnas desperata kvitter. Fågelungar och ägg krossades mellan stockarna när timret av en gripklo lyftes upp på timmerbilens flak. På den gamla tiden lyftes timret på släde utan motordrivna maskiner. Man kunde höra fåglar och lämna dem ifred. Dessa iakttagelser av det nya rationaliserade skogsbruket där ingen hänsyn tas till fåglarna hade fått mannen att sluta jobba i skogen.
Hur lyckades skogsindustrin erövra så stor andel av Sveriges marker? Från att till stor del ägts av folk i glesbygd lyckades skogsindustrin med övertalning och alkohol skrupelfritt lura av många bönder sin skogsmark för ett blygsamt belopp. Skogsindustrin visste att det fanns stora värden i skogen men valde att inget säga till alla de människor som såg sin mark koloniseras av skogsbolagens manskap utrustade med sågar och utrustning för att forsla ut virket ur skogarna. Nu skulle skogen bli till papper att skriva på, att trycka böcker och att torka baken ren med. Många bönder blev sedermera mer eller mindre tvungen att börja jobba åt samma skogsbolag som lurat av dem skogen bara för att kunna förvärva en inkomst. Min gammelfarfar blev exempelvis avlurad omkring 1 000 hektar gammelskog för en spottstyver, sittandes i sitt eget hem med några självinbjudna herrar från dåvarande Iggesunds bruk, idag Holmen skog. Det serverades stora mängder alkohol gratis och mot småtimmarna kom så kontraktet fram och det enda som saknades var en signatur. På morgonen efter festligheterna lär min gammelfarfar ha vaknat upp med en dubbel baksmälla, en på grund av alkoholens inverkan och den andra på grund av skogsbolagets kontrakt. Det dröjde inte länge innan gammelskogen med dess mångfald av arter var försvunnen.
Idag utgörs skogen inte längre av en mångfald, utan en enfald och mestadels planterade granar. Något som ofta förbises när det gäller skogen är dess roll för människan. Vi talar ofta om skogens roll för skogsindustrin och för jobbskapandet. Vad vi märkligt nog inte lyfter fram som ett tungt värde är den roll skogen spelar för vår folkhälsa. Den hälsa som är så viktig för att minska samhällets sjukvårdsbelastning och som borde involvera Folkhälsomyndigheten. Ett skogsbesök eller bara att se en skog, särskilt i dessa pandemi-tider, minskar stress, ökar välbefinnandet och verkar kunna skynda på kroppens läkningsprocesser. Det förbättrar tillståndet för många psykiska åkommor och hjälper barn med koncentrationssvårigheter.
Allt fler människor bor i städer och har inte längre någon direktkontakt med skogen som vi i vår mänskliga utveckling tidigare haft. Relationen mellan människa och natur har för många suddats ut och kvar är en vag förnimmelse av vad en skog är. Våra förfäder skulle nog inte likna våra likåldriga och ensartade trädåkrar vid skog.
Kanske Skogsstyrelsens med dess kopplingar till skogsindustrin och deras dominans över skogsbeslut borde borde bäras upp lika mycket av Naturvårdsverket för den biologiska mångfalden och av Folkhälsoinstitutet för folkhälsan?
Ett stort pågående ekosystemskifte har snart nått sitt slutskede. Varierade artrika naturskogar och gamla bondeskogar har förvandlats till industriåkrar, trädplantager. Denna process liknar den som redan skett i jordbruks- och kulturlandskap, där varierade ängs-, hag- och åkerlandskap ersatts med storskaliga jordbruk. Allt detta innebär en katastrof för den biologiska mångfalden.
Daniel Halldorf, naturvårdsbiolog
