Många privatpersoner hör av sig till Skydda Skogen och vill ha hjälp med att rädda skogen kring sina hemmatrakter. Här kommer en personlig betraktelse från en storstadsmänniska som drömde om ett harmoniskt liv på landet. Numera sörjer han de skogar som gått förlorade i sina hemmatrakter i Uppland.
Läs den personliga betraktelsen här:
Jag har ägt det lilla torpet i norra Uppland i över 35 år. Först hade vi det som sommarställe. Numera är jag pensionär och jag har bott permanent i huset sedan 16 år tillbaka. Under de senaste åren har en mycket negativ utveckling skett vilket inneburit en stor förändring kring mitt torp. Eller ja, denna förändring sker egentligen över hela Uppland.
Skog har väl alltid mer eller mindre avverkats här men under de senaste åren har sättet som det bedrivs på gått åt helt fel håll. Det började med att några markområden bytte ägare. Efter det genomfördes den absolut största skogsavverkningen någonsin här.
En privat markägare köpte upp stora skogsarealer. Redan efter några månader avverkades hälften av skogen. Samtidigt passade de andra markägarna i området på att göra samma sak – att avverka. Detta skedde i samma veva som EU:s regler gällande skogen höll på att förändras.
Under de senaste 5-6 åren har maskiner, stora lastbilar, timmerbilar och, fordon av olika slag, kört fram och tillbaka på den lilla grusvägen – dag som natt – utan den minsta hänsyn till övrigt och till oss boende i området. Vägen som dessutom har en överenskommen begränsning för fordon över 4 ton har slutat gälla utan någon förklaring från den vägansvarige.
Trafiken under mina 16 år som fastboende har fyrdubblats och den ökningen beror enbart på skogsbruket som markägarna bedriver. Privata jägare som har köpt jakträtter i området åker fram och tillbaka från de olika jaktmarkerna med sina fina och stora bilar. Det redan hårt drabbade djurlivet lever en stressad tillvaro, särskilt under jaktsäsongen. Därutöver uppstår konflikter mellan icke-jägare och jägare men också mellan olika grupper bland de markägare som jagar.
Det som stör mig mest är den desperata och destruktiva mentaliteten att för pengarnas skull, rasera ett enormt område skog och natur. Därefter vill de hitta nya vägar för fortsatt exploatering så att pengarna fortsätter att flöda in i kassan. Så effektivt och snabbt som det bara går så att ingen ska hinna reagera eller bromsa processen.
Markägaren köpte sin mark här för 7 miljoner kronor för ca 8 åtta år sedan. Nu säljer han marken utan stora delar av skogen för 25 miljoner kronor.
Och här mitt i allt står vi boende som drömde om ett liv på landet. Vi som ville förverkliga våra drömmar under de sista åren av våra liv. Hur ska allt detta vansinne sluta?
Fler tankar om skog:
Treetoo – det är dags att börja säga ifrån
Ska vi inte efterlämna någonting till nästkommande generationer?
Det finns fortfarande de som är utan rösträtt
Tankar tänkta mittemot ett kalhygge
När skogens egen Stradivarius ljuder
ÅsaLisa Linnman: Samtala med skogen om bioekonomi
Natur utan rättigheter vid avverkning
Livsrikedom i samtal med skogen
Tankar om skog: Skulle våra förfäder likna våra ensartade trädåkrar vid skog?