Foto Erland Lindblad
Skogsindustrierna/LRF påstår att ”det finns redan betydligt mycket mer skyddad natur än vad vi redovisar till EU”. Något som de sprider just nu på sociala medier och på bland annat LinkedIn. Skogsindustrierna/LRF vill räkna in skogsägarnas frivilliga avsättningar i mängden skyddad skog. Om Skogsindustrierna/LRF menar allvar borde de se till att frivilliga avsättningar får ett långsiktigt och formellt skydd så att inte markägare avverkar dem.
LRF och Skogsindustrierna vill räkna in skogsägarnas frivilliga avsättningar i mängden skyddad skog. Men denna skogsmark har idag inget formellt skydd och därför kan markägare avverka dem när som helst. Det finns många exempel på det. Ett färskt exempel är en frivillig avsättning vid Skrattarberget i Västerbotten som FSC-certifierade Sveaskog har avverkningsanmält och man har dragit en väg rakt igenom den. Ett annat exempel är en artrik naturskog vid berget Njuönniesvarrie utanför Sorsele i Norrbotten, området är en av Sveaskogs frivilliga avsättningar. Sveaskog avverkningsanmälde sammanlagt 110 hektar trots att skogen hyser 40 naturvårdsintressanta arter, varav 26 som är rödlistade. Ett tredje exempel är en fd frivillig avsättning på 11,5 hektar som Sveaskog har avverkat vid Abmoberg, söder om Sorsele.
Ingen kontroll och ingen redovisning
Frivilliga avsättningarna är områden som markägaren frivilligt och utan ekonomisk ersättning undantar från vanlig skogsproduktion. Dessa områden ska rymma höga naturvärden, kulturmiljövärden eller sociala värden enligt Skogsstyrelsen. Men ingen kontrollerar de privata skogsägarnas frivilliga avsättningar och de finns inte offentligt redovisade på kartor över skog, som exempelvis Naturvårdsverkets karta Skyddad Natur.
Avsättningarna kan vara impediment med få arter
De frivilliga avsättningarna består ofta av impediment. Det är mark där skogsägare inte bedriver produktivt skogsbruk. Detta beror på att trädens tillväxt är mindre än 1 m3 per hektar och år, exempelvis lågproduktiva myrar och hällmarker. I impedimenten finns inte så rik biologisk mångfald och därför är denna typ av mark inte kvalitativ att använda för skydd. Majoriteten av de rödlistade arterna kan man hitta i produktiva skogar som inte är påverkade av modernt skogsbruk.
FSC-certifierade ska avsätta det mest värdefulla området
Om skogsägaren är FSC-certifierad finns kriterier för de frivilliga avsättningarna. Enligt certifieringen ska en certifierad markägare avsätta det mest värdefulla området. Den frivilliga avsättningen får man sedan inte flytta på, om man inte skulle hitta en plats som har ännu högre naturvärden. Men det finns ingen kontroll över hur detta fungerar, bland annat har FSC-certifierade Sveaskog tidigare omklassat sina naturvårdsskogar till produktionsskogar för att kunna avverka dem. Sveaskog har även uppgett att de avsätter 460 000 hektar produktiv skogsmark till naturvård. Naturturismexperten Per Jiborn har avslöjat att detta inte stämmer och att Sveaskog har fifflat med siffrorna.
Sverige har långt kvar till 17% skydd
2020 beräknades skogsbrukets frivilliga avsättningar vara 4,7 % av den produktiva skogsmarken, enligt statistik från SCB. Cirka 6% av all produktiv skog i Sverige är formellt skyddad, det vill säga som naturreservat, nationalpark, biotopskydd eller skyddad genom naturvårdsavtal. Så om cirka 5% frivilliga avsättningar skulle ges permanent skydd, så saknas ändå ytterligare 6 procent skyddad produktiv skogsmark för att nå upp till FN:s Convention of Biological Diversity (CBD), vars miniminivå av skydd är 17 procent.
Sverige har undertecknat CBD-konventionen och även gått med på att den skyddade arealen ska vara jämnt fördelad på olika skogstyper. Men endast en av 15 skogliga naturtyper (fjällbjörkskog) har gynnsam bevarandestatus i Sverige. Arealerna för de övriga 14 naturtyper är för små, minskar eller har en alltför långsamt ökande areal. (Arter & naturtyper i habitatdirektivet – bevarandestatus i Sverige 2013. ArtDatabanken.) De formellt skyddade områdena i Sverige är överlag för små och hänger inte samman, vilket gör det svårt för arter att sprida sig.
Även i naturreservat utför man skogsbruk
Även i formellt skyddade naturreservat kan produktivt skogsbruk förekomma med kalavverkningar och markberedning och plantering av gran eller tall. Det är tillåtet att utföra skogsbruk på 10% av den skyddade skogsmarken. Aktuella exempel är Hedlandets naturreservat, naturreservatet Glasskogen i Värmland där bara 500 av 29 000 ha är skyddad, Nåsten i Uppland och i Tyresta naturreservat. De senaste åren har även stora avverkningar på grund av granbarkborrar skett i många naturreservat. Något som Skydda Skogen starkt ifrågasätter.
Skriv under mot avverkning pga granbarkborrar i skogar med höga naturvärden!
Impediment är improduktiv skogsmark som inte är lämplig för skogsbruk. Endast ca 2 % av de skogslevande rödlistade arterna är beroende av impediment för att överleva och för ytterligare ca 5 % har impedimenten en viss betydelse för överlevnaden.
Produktiv skogsmark är skogsmark som enligt Skogsstyrelsens vedertagna bedömningsgrunder kan producera i genomsnitt minst en kubikmeter virke per hektar och år. Av denna anledning är den produktiva skogsmarken intressant för det storskaliga skogsbruket. Majoriteten av de rödlistade arterna återfinns i produktiva skogar om inte påverkats av modernt skogsbruk. Totalt är 6 % av den produktiva skogsmarken formellt (strikt) skyddad som naturreservat, nationalpark, biotopskydd eller naturvårdsavtal.
Källor: Skydda Skogen, Natursidan