Skip to content Skip to sidebar Skip to footer

Timbro fortsätter kampen mot naturen

Göteborgsposten publicerar återigen en ledartext skriven av en Timbroanställd. Kajsa Dovstad, ansvarig för välfärdsfrågor på industrins egna trollfabrik, har studerat skogsfrågan och kommit till en ny spännande slutsats. Miljörörelsen har fel om kalhyggen!

Den svenska skogsbruksmodellen: kalhygge och markberedning (t.v.) och plantering av monokulturer av gran eller tall. Foto: Sebastian Kirppu.

Argumenten är lika påhittade som alltid när industriföreträdare tar till pennan och det är förstås meningslöst att bemöta dem i detalj så vi kan hålla oss korta. Timbros Kajsa Dovstad hävdar att:

  1. Kalhyggen sjuder av liv, alltså är det ingen fara för den biologiska mångfalden att hugga lite skog här och var. Jo tack, vi ersätter knäroten med rallarrosor och allt blir bra, blommor som blommor liksom.
  2. Träden tar upp koldioxid när de växer. Tjohoo, A i biologi! Glöm det där med att alla avverkade och uppbrända träd finns däruppe i atmosfären och ökar på växthuseffekten. 

Timbro ger gärna industrins syn på allt möjligt, för att deras uppdragsgivare ska kunna få tjäna än mer pengar. Miljön får inte stå i vägen för avkastningen. 

Är forskningen delat i två läger?

Dovstad hävdar att forskarna är delade i två lägar i frågan. Det stämmer att oberoende klimatforskare och ekologer ifrågasätter kalhyggen, medan produktionsforskare, främst på SLU, tycker att det inte är så farligt. Om man tror att de senare är lika pålitliga bör man dock läsa boken Slaget om Framtiden. Boken avslöjar hur skogsforskningen i Sverige fungerar: vill man forska om skogen så ska ens resultat inte motarbeta den så kallade Svenska skogsbruksmodellen, det vill säga kalhygge, markberedning och plantering av monokultur med gran eller tall. Det är inte seriöst att bedriva forskning på det sättet, men dessvärre finns det forskningsmedel att få för att motarbeta naturen. Föreningen Skydda Skogen ställer sin tillit till de oberoende forskarna istället för industrins fotfolk.