Den 23 april protesterade människor på flera platser i Sverige mot kalhyggen. Pajala kommunfullmäktige fick samma dag detta nödrop från ett turistföretag med en beskrivning av hur det är att driva ett turistföretag då skogen huggits ner och landskapet är förrött.
Läs brevet från turistföretaget här:
Idag den 23 april 2021, dagen då det i hela Sverige protesteras mot rovdriften i våra skogar, kommer ett nödrop till Er, beslutsfattare i Pajala kommun.
För de flesta av oss, som har valt att bo och verka i vår kommun, så har skogen en stor betydelse. Skogen är vår livsmiljö.
Fråga någon om varför han eller hon bor här. Inte får du svaret att det är så goda karriärmöjligheter och chans till välbetalda jobb. Knappast någon lär säga, att det är det rikliga kulturutbudet, som har gjort att man valt detta. Säkerligen inte heller den fullödiga samhällsservicen.
De flesta svar handlar om samma sak: om naturen, om skogen. – Jag tycker om att vara ute i skogen. Med bärhinken eller studsaren, med kastspöet eller med svampkorgen.
Skogen och naturen ger oss kraft, den är en del av våra liv. En stor anledning till att vi bor här.
Denna vår livsmiljö är idag hotad av det moderna skogsmissbruket. Med skrämmande hastighet kalhuggs mer och mer av skogarna i vår kommun. När alla träd har avlägsnats så plöjs marken sönder, och kvar blir ett förött landskap, som på sin höjd förhoppningsvis en gång kommer att täckas av rader med likadana tallar. Detta kan vi alla se när vi tar oss ut i det som en gång var ”skogen”.
Detta sätt att våldföra sig på naturen är förkastligt av flera skäl:
- Det innebär ett enormt utsläpp av koldioxid som påskyndar jordens uppvärmning. Tvärtemot vad den penningstarka industrin hävdar, i sin propaganda, så är den inte så att tallplantagerna kompenserar detta. Här i norr tar det kanske 50 – 100 år innan vi ens kommit till 0 igen! Detta i en tid då vi vet att det är bråttom, att agera, om den här planeten skall vara beboelig för våra barnbarn
- Som naturturistföretagare i snart 40 år, kan vi med sorg konstatera att det snart är omöjligt att bedriva verksamhet. ”Europas sista vildmark” och ”Den stora Taigan” är en lögn idag. Vad avser den andra näringen, där människor försöker att försörja sig i glesbygden, renskötseln, är vi inga experter. Med det räcker kanske med det symboliska konstaterandet att renen, som alltid betade och grävde i skogen, idag föds upp bakom ladugården med pellets och rundbalar söderifrån.
- Sen är det allas vår livsmiljö. Idag är det bråttom att rädda de sista kvarvarande små styckena av skog. Det är för många anledningen att vi har valt att bo här. I stan får man böter om gräsmattan inte klipps på rätt sätt i villakvarteret. I glesbygden kan nån hugga ner alla trän och plöja upp marken fram till husliv hos grannen.
”Jamen, det ger arbetstillfällen”.
Ja inte här i alla fall. Vi är uppvuxna när skogen gav arbete, när ”reviret” var den stora arbetsgivaren. Idag kommer maskinförarna från mellersta Finland eller Estland, röjarlagen från Rumänien och planterarna från Ukraina. Det vi får är stubbarna.
Vi vill veta hur Pajala kommun, och våra folkvalda, tänker agera i frågan. Det är vårt boende och vår livsmiljö det gäller. Dessutom framtiden för kommande generationer. Ingen fråga skulle kunna vara viktigare. Om vi inte agerar nu kommer framtidens dom att vara hård.
Muonionalusta 23.04 2021
Kaisu & Lars Malmström
Turistföretagare och glesbygdsbor
Muonionalusta
info@rajamaa.com
070 5533817