Svar till Sören Wibe

Det är ett utmärkt förslag av Sören Wibe. Även han har anammat idén att flytta Naturvårdsverket till norra Sverige. Förutom fördelen med välbehövliga arbetstillfällen till en på naturresurser plundrad region, skulle det även medföra att fler inflytelserika beslutsfattare konfronteras med det skövlade skogslandskapet och får erfarenheter av situationen in på bara huden så att säga.
Varför inte förlägga Naturvårdsverket till Arvidsjaur eller Sorsele, alldeles inpå de misslyckade föryngringarnas, rotsnurrets, överavverkningarnas och de enformiga tallplanteringarnas förlovade land?
Det är också bra att Sören Wibe (som inte bara är riksdagsman utan även skogsekonomiprofessor) vill bekämpa omdömeslöshet. Varför inte börja genom en omdömesgill redogörelse för statens offentliga utredning 1997:97-98? Den presenterar på vetenskaplig grund behoven av att skydda skog. Det stämmer att en större andel behöver skyddas längst i syd – 16 procent av skogen i Skåne, Halland och Blekinge. Men i Norrbottens och Västerbottens län nedanför fjällnära området behöver nio procent skyddas, och dit har vi en bra bit kvar från dagens två procent. Varför presenterar inte professorn hela sammanhanget?

När nu Wibe vill att besluten om skoteråkning och flygtrafik ska fattas av boende i närområdet kan man fråga sig varför han inte agerar för att lokalbefolkningen även ska ges ett konkret inflytande över sina viktigaste ströv- och upplevelseskogar, i de fall skogarna är i vår gemensamma ägo? Sveaskog och Fastighetsverket förvaltar folkets skogar, och ändå är lokalbefolkningen i princip utestängd från reellt inflytande.
Det kan väl inte vara så att Sören Wibes huvudsakliga syfte är att misskreditera naturvården och ytterligare stärka skogsindustrins grepp om skogsråvaran i norra Sverige?

Lars Andersson
Vice ordförande, Naturskydds- föreningen i Norrbottens län