Miljöminister Andreas Carlgren är mäkta upprörd (VK 4/8) över att vi i Skydda Skogen försökt tolka hans och LRF:s utspel om inskränkningar i allemansrätten. Nej han har inte explicit sagt att biodlare ska betala för att deras bin samlar honung på annans mark. Han har sagt att den som utnyttjar andras marker för kommersiell verksamhet bör vara beredd att betala motsvarande hyra (ngt förkortat från Rapport 6/7). 

Carlgren har sagt ganska mycket i den andan i olika media, och LRF har sagt ännu mer, men i sanningens namn är det svårt att skilja vad Carlgren har sagt från det som sagts av LRF, vilket kan bero på de mycket nära kontakterna dem emellan.

Själva ville vi peka på de orimliga konsekvenser och omöjliga gränsdragningar som en föreslagen ny skrivning skulle innebära. Allt vad Carlgren-LRF sagt stämmer nämligen väl in på både biodlare och fotografer, och säkert på många andra, och det finns skäl att frukta en växande uppfinningsrikedom hos kreativa markägare som fått Carlgrens nya lag på sin sida. Minns ni den gamla målningen Grindslanten? Vi kan vänta oss många nya varianter på den.

Att förslaget om en lagändring för ”förbättrad balans” har till syfte att stärka äganderätten på allemansrättens bekostnad kan det inte råda tvivel om. Carlgren säger sig naturligtvis vara ute för att värna allemansrätten, men med tiden har vi bättre förstått oss på hans speciella logik. Han sade sig ju bland annat vilja stärka vargstammen genom att – den gången i nära samarbete med Jägarförbundet – skicka ut tio tusen jägare i skogen.

Det verkligt oroande är Carlgrens totala tunnelseende när det gäller naturskydd. Han skriver: ”Slitage, nedskräpning eller storslagen kommersiell urplockning av bär och svamp går ut över allas våra möjligheter att utnyttja allemansrätten – naturen blir mindre attraktiv.”

Fokuseringen på nedskräpning är märklig eftersom det redan är förbjudet. Bär och svamp är en förnyelsebar resurs, som för övrigt är underutnyttjad. Mycket i LRF-Carlgrens argumentation ser ut som dimridåer. 

Här silas mygg och sväljs kameler. Frågan är: Vet naturen vem som skövlar den? Vet den att den som just nu med hjälp av en gigantisk maskin skalar av det mesta av växtligheten och gör outplånliga spår i marken är den Rättmätige Ägaren? Finner den sig då lättare i ”storslagen (snarare storskalig) kommersiell urplockning”.

Skogsbruket blir för varje år alltmer hänsynslöst. Bortåt 40% av alla avverkningar når inte ens upp till lagens blygsamma krav på naturhänsyn. Men den lagen vill Carlgren inte skärpa. Inte heller vill han ha påföljder ens för grova överträdelser. Han talar sig varm för frivillighet och bättre information. Och ändå är skogsbruket i förskräckande grad en ”kommersiell verksamhet” som ”gör naturen mindre attraktiv” och ”begränsar allas våra möjligheter att utnyttja allemansrätten”.

Det har Carlgren troligen aldrig tänkt på. Och nu när han läser detta, förstår han nog inte vad vi pratar om. 

Men detta är allvarligt. På riktigt. Bara några få procent av landets naturskogar är skyddade och återstoden skövlas i allt snabbare takt. De är inte bara natur, de är ett arv från en annan tid och det är allemans rätt att ha dem kvar. Och att ha levande natur över huvud taget. Men allt detta är hotat, inte av bärplockare och ridklubbar utan av skogsägare, som nu uppmuntrade av Carlgrens frivillighet tar det allra sista. Att i vissa avseenden inskränka äganderätten för att kunna bevara natur  är inte Carlgrens linje. Men just det måste hända. 

Det är äganderätten som hotar allemansrätten, inte tvärtom.

 
SKYDDA SKOGEN

Viktor Säfve, ordf.

Thomas Tidholm