Biologisk mångfald

Skogen är det ekosystem som täcker störst del av landet, och har påverkats starkt av det moderna skogsbruket under de senaste 100-150 åren och i synnerhet de sista 60 åren då det systematiska kalhyggesbruket sattes igång. Den landskapsomvandling som skett till unga produktionsskogar och plantager hotar många arter som lever i skogen (se punkt 2 nedan). Detta är viktigt eftersom förlust av biologisk mångfald är ett minst lika stort hot mot människans överlevnad som klimatförändringar. Frågorna är också sammankopplade: artrika ekosystem har större resiliens, det vill säga de klarar sig bättre när de utsätts för störningar, och kommer alltså att klara klimatförändringar bättre. Exempelvis klarar sig en blandskog bättre än en tallplantering om en ny sjukdom angriper tallen, och en mångfald av mykorrhiza-svampar gör att mer kol lagras i naturliga skogar. Det är viktigt att värna om även sällsynta arter för att ekosystem ska må bra på sikt.
I ett naturligt skogsekosystem genomlever träden hela sin livscykel: de gror, växer upp, blir gamla, dör, och faller omkull. De döda stammarna multnar långsamt och blir hem för många organismer. Skogen består av träd av olika arter och i olika stadier av sitt liv, vilket ger många ekologiska nischer. Men i en produktionsskog är alla träden av samma art och samma ålder, och de huggs ner när de fortfarande är i relativt ung ålder. Ett kalhygge ändrar helt livsbetingelserna för arterna som lever där. En del gammal, naturlig skog är skyddad, och skogsbruket tar viss hänsyn på sina hyggen, men det är inte nog för att alla hotade arter ska kunna klara sig i framtiden. För fjällhabitat kan det bli svårt att stoppa klimatrelaterade förändringar.
Vissa debattörer förnekar att det finns allvarliga hot mot skogens biologiska mångfald, men naturvårdsforskning och Sveriges myndigheter är överens om detta. Här är ett axplock av olika källor:
- Enligt Artdatabanken är omkring 2 000 skogslevande arter med på den nationella rödlistan. De konstaterar: ”Anledningen till att tre av fyra rödlistade skogsarter minskar är omvandlingen av kontinuitetsskogar till produktionsskogar. Utformningen av skogsbruket, och särskilt trakthyggesbruket, bedöms därför vara den faktor som har starkast negativ inverkan på skogens arter.”
- Det finns mycket forskning om utdöende på grund av habitatfragmentering, särskilt gällande vedsvampar och lavar. Till exempel från Berglund m.fl. 2005, 2008 och 2009 samt en avhandling från Finland. Viktiga slutsatser från dessa arbeten är att även skogar som inte innehåller några rödlistade arter kan vara värda att spara för att de kan återkoloniseras, och att nyckelbiotoper ofta är för små. Stora sammanhängande skogsarealer behövs för att säkerställa den biologiska mångfalden. Hanski rapporterar om att det är lätt att underskatta risken för utdöende. Framöver måste även genetisk bevarandestatus tas med i bevarandebiologin.
- Enligt Sveriges senaste officiella rapportering till EU med anledning av art- och habitatdirektivet så har 14 av 15 utpekade värdefulla skogsbiotoper inte en gynnsam bevarandestatus.
- Skogsstyrelsens rapport 4 2010 sammanfattar naturvårdsforskning om hur mycket av den produktiva skogsmarken som behöver undantas från skogsbruk för att rädda den biologiska mångfalden: 17 paraplyarter hade ett medelvärde på 19 % bevarad naturlig produktiv skogsmark. Paraplyarter är arter som har höga krav på sin livsmiljö; tanken är att om de överlever så överlever många andra arter också. Idag har bara 4% av den produktiva skogen ett långsiktigt skydd, och nedan den fjällnära skogen är det bara 2%. Till det kommer skogsnäringens frivilliga avsättningar på ca 5%, men dessa har inget långsiktigt skydd och kvalitén på områdena är okänd.
- Artdatabanken konstaterar: ”Sedan 1950 har ca 60% av Sveriges produktiva skogsmark kalavverkats och omvandlats till produktionsskogar. Därtill kommer äldre kalavverkningar. Inom 20 år kommer samma omvandling att ske för all äldre skog som finns kvar utanför skyddade områden. Med dagens utveckling kommer då 5% av Sveriges produktiva skogsmark att vara skyddad skog och 95% produktionsskog. Denna stora omvandling innebär att tillståndet för skogens biologiska mångfald kommer att bli fortsatt sämre, trots att det avsätts allt mer skogsreservat, och trots att skogsbruket sedan 20 år tar viss miljöhänsyn och oftast är certifierat.”
Det är särskilt oroande att trots att vi har kunskap, därtill en lag som skyddar arter från avverkningar (Artskyddsförordningen) och flera internationella överenskommelser, så fortgår skadliga skogsbruksmetoder och avverkningar av skyddsvärda skogar.