Avverkad skog vid Brännvinsberget i Ore Skogsrike. Foto: Sebastian Kirppu.
Debattartikel i Dala-Demokraten 26 november 2019:
Nyss har en rapport från Dalaprojektet ”Grön infrastruktur i Gåsbergets värdetrakt” släppts. Projektet är ett samarbete mellan Skogsstyrelsen, Länsstyrelsen, Sveaskog, Stora Enso och SLU. Naturskyddsföreningen har inte fått medverka.
På seminariet i Falun den 7 november, sa man rätt ut att det är för att Naturskyddsföreningen anses för kompromisslös i sin åsikt att de gamla naturskogar som finns kvar i området ska skyddas och inte avverkas.
Området, som brukar kallas Ore skogsrike av miljörörelsen, är speciellt därför att det fortfarande finns kvar en relativt hög andel gammal naturskog, främst med tall. Mycket har dock huggits de senaste åren.
I Dalarna i övrigt har kalhyggena redan gått fram på bred front och det finns bara 3,7 procent skyddad produktiv skog nedan fjällnära gränsen. Myndigheterna och bolagen anser ändå att det är okej att gå in och avverka ”med hänsynsfulla metoder” i de naturskogar som finns kvar, trots att detta allvarligt skulle skada naturvärdena.
Gärna hänsynsfullt brukande tycker vi, men då i de omgivande avverkade skogarna där kontinuiteten redan är bruten.
Miljörörelsen anser alltså att skogar med höga naturvärden inte ska brukas alls i Sverige (om det inte är i form av skötsel som krävs för att området ska upprätthålla höga naturvärden). Tydligen tycker Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen att detta är en extrem åsikt, eftersom de har uteslutit Naturskyddsföreningen och andra delar av miljörörelsen från att delta i projektet.
Men detta är inte en extrem åsikt, eftersom:
– En opinionsundersökning från WWF visar att ”80 procent av svenskarna uppger att det är viktigt eller mycket viktigt för dem att Sverige skyddar skogar med höga naturvärden från att huggas ned”.
– Att inte bruka skogar med höga naturvärden är i linje med forskning i bevarandebiologi, eftersom vi har så lite skogar med höga naturvärden kvar. Det är också effektivare att bevara de höga naturvärden som redan finns, istället för att senare behöva restaurera dem (i de fall det ens är möjligt).
– Att inte bruka skogar med höga naturvärden är i linje med miljömålet Levande Skogar och med våra internationella åtaganden inom EU:s naturvårdsdirektiv och FN:s Aichimål.
– Regeringen skriver i ett pressmeddelande hösten 2019 att: ”Regeringens tydliga ambition är att skyddsvärda skogar inte ska avverkas utan bevaras”.
Varför har alltså myndigheterna uteslutit representanter för Naturskyddsföreningen från arbetet, när de för fram en åsikt som faktiskt är helt normal, befogad och rent av nödvändig om vi ska kunna nå miljömålen?
Med samma logik hade de kunnat utesluta bolagen från samarbetet eftersom ”de ändå bara vill hugga och inte går med på att låta skogen skyddas”.
Säg att du ska dela på en hundralapp med någon som börjar med att själv ta 80 spänn, och sedan tycker att du är orimlig när du inte vill dela på tjugolappen som är kvar. Självklart krävs kompromisser i alla samhällsfrågor. Men kompromissutrymmet är liksom redan intecknat i skogsfrågan. Säg att du ska dela på en hundralapp med någon som börjar med att själv ta 80 spänn, och sedan tycker att du är orimlig när du inte vill dela på tjugolappen som är kvar. Och i de flesta skogslandskap är det långt mindre än 20 procent gammelskog som är kvar.
Det är oacceptabelt att Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen inte står upp för våra miljömål, och att de utesluter en organisation som står för ett legitimt allmänintresse.
Gammelskogen måste skyddas där den finns – i största delen av landet är det redan för sent. Det är det nästan i Ore Skogsrike också. Ta ansvar och skydda det som ännu finns kvar!
Elin Götmark, talesperson för föreningen Skydda Skogen
Läs hela debattartikeln i Dala-Demokraten här.