Den svenska Skogsindustrin gick bara några dagar efter valet ut och meddelade att nu är det dags att ta EU:s miljösträvande på allvar. Man menar att Sverige kan inte längre bara fortsatt sätta sig på bakhasorna och säga nej. Skogsindustrin, och även skogsstyrelsens generaldirektör, har alltså i sista sekunden insett att EU-tåget nu är på väg att gå. Skall man med så gäller det att hoppa på nu, annars blir man kvar på stationen. Det är en rent strategisk omsvängning med syfte att kunna påverka EU:s nya miljöpolitik. En politik där skogen står i fokus. Man vill efter att bara ha sagt nej, nej, nej år efter år nu vara med och påverka formuleringar i de nya miljöreglerna. Syftet är givetvis att komma undan i så hög grad som möjligt.
Vill man ha trovärdighet så räcker det inte med detta. Då måste man gå ut och erkänna att svenskt skogsbruk har misslyckats, säga att vi har inte ”världens bästa” skogsbruk och vårt skogsbruk är inte hållbart. Man måste också erkänna de skador som skogsbruket orsakat på miljö, natur och klimat. Ett omedelbart stopp för skogsbruk i skogar med höga naturvärden och en snabb avvecklingsplan för kalhyggen borde man från industrin gå ut med. Därefter blir det sedan dags att satsa en del av industrins stora vinster på restaurering och återställning av förstörd natur. Kanske kan man då bygga upp den trovärdighet som man sedan länge själv har förstört.