Jag har av mitt hus skapat en ambassad för naturvårdare från hela världen att besöka. Just nu har ambassaden besök av en av Chiles mest engagerade miljöaktivister och utforskare av naturen i Patagonien, Rodrigo Polić. Rodrigo är en fältbiolog och dokumentärfilmare med natur och miljö som inriktning och är politiskt aktiv för skydd av naturen. Rodrigos film Escandigonia har premiär i Stockholm den 15 oktober. I början av september var en annan engagerad skogsskyddare, Peter Wohlleben från Tyskland, vid ambassaden och hälsade på för att uppleva och prata om riktig naturskog.
Under september har jag varit med på ett regionalt samrådsmöte i Ockelbo där skogsbrukets representanter och Skogsstyrelsen håller i trådarna. Det pratades lämnad hänsyn.
Skogsbolagens företrädare påstod att vi numera har skyddat mer än 30% av den svenska skogen och i dessa siffror räknade han in frivilliga avsättningar, lämnad hänsyn på kalhyggen och även hänsyn som enligt honom kommer att lämnas i framtiden. Utöver det räknades också ickeproduktiva skogar på myrar och fjällbjörkskogar samt hällmarker in. Detta är alltså skog som inte är lönsam att bruka, eftersom tillväxten är så låg.
Sådan ickeproduktiv skogsmark är inte heller särskilt produktiv när det kommer till att hålla liv i en rik biologisk mångfald, så det kan inte kompensera för de produktiva skogarna som dagligen avverkas och som har höga naturvärden och hotade arter.
Vad gäller frivilliga avsättningar så har vi många bevis på hur de antingen ändras till vanlig produktionsskog eller säljs för att sedan kunna avverkas.
Med andra ord är inte frivilliga avsättningar ett särskilt starkt skydd för skogen. Hänsyn lämnad på kalhygget kan inte kallas skyddad skog eftersom definitionen av skog är att det ska vara minst en halv hektar som är trädbärande. Hänsyn brukar mestadels handla om 3-30 träd på en yta mindre än en tiondels hektar, vilket betyder att det knappast kan räknas som skog.
De verkliga siffrorna på skyddad skog i Sverige är 6% produktiv skogsmark i naturreservat eller nationalpark (SCB, 2026). Räknar man in även ickeproduktiv skogsmark i den formellt skyddade arealen blir det 8,9% av all skogsmark.
På mötet i Ockelbo visade skogsnäringens deltagare på sin bristande kunskap gällande skogen och dess ekologi samt deras förnekande av problem som kalhyggesbruket bevisligen för med sig i spåren av skövlandet av skogarna. I en debatt med en representant för sågverksindustrin blev samtalet som följer:
-Skogsbruket är bra för klimatet, för samhällsekonomin och vi behöver bruka skogen.
Jag svarar och frågar om sågverksrepresentanten menar att det är ok att vi offrar skogens biologiska mångfald för att människan ska ha det bra?
-Ja, vi måste offra något.
En LRF representant kommer med i samtalet.
-Naturvårdarna är extrema och verkar inte förstå att våra skyddade skogsområden inte kommer att ha sin artmångfald kvar eftersom de blåser ner eller dödas av barkborreangrepp.
Jag svarar att storm och barkborrar ingår i skogsekosystemet och skapar goda förutsättningar för just biologisk mångfald.
-Det är fåglarna som flyttar och sprider arter genom att de tar med sig svampmycel.
Jag svarar att svampar sprider sig med sporer, inte med fåglar.
-Du menar att du vet allt och är bäst eller?
Jag svarar att i just detta ämne tycks jag veta mer än dig.
-För 10 000 år sedan var det en inlandsis här och då fanns det ingen biologisk mångfald. Sedan har den flyttat tillbaka så det vi människor gör betyder inte särskilt mycket i det här stora systemet. Det återhämtar sig på egen hand.
Jag svarar att det där argumentet hör man ofta från de som hävdar att vi människor inte har något med klimatsystemets förändringar att göra. Då blev han sur.
En annan skogsbolags representant säger att det är bra för klimatet att kalhugga och plantera. Då påminner jag dessa herrar om den senaste rapporten från Lunds universitet om att gamla skogar har långt mycket större kollager än unga plantage.
En annan skogsbolagsherre tar ton och hävdar att han känner till den där rapporten och att den inte är trovärdig eftersom de blandar äpplen och päron i sina mätmetoder.
Jag skickar då ett mail till forskaren på Lunds universitet och berättar om skogsnäringens representanters påståenden på mötet.
Forskaren svarar direkt och berättar att mätmetoderna är tillförlitliga och håller hög kvalitet.
Jag förundras över att det är sådana här människor som faktiskt sitter på ledande positioner i både skogsägarrörelsen och skogsnäringen. Bland de som förvaltar vår gemensamma natur är faktaförnekande och biologisk analfabetism tyvärr utbrett.