Sveaskog har avverkningsanmält den biologiskt värdefulla skogen vid Lill-Skarja i Arjeplogs kommun. På bilden syns en av flera vätor (småvatten) som finns i skogen. Vätor är nyckelelement vid naturvärdesbedömning. Foto: Björn Mildh.
7 augusti 2019
Björn Mildh, medlem i Naturskyddsföreningen, Leif Lundberg från Maskaure sameby och Johanna Nilsson, medlem i Naturskyddsföreningen i Luleå, skriver ett öppet brev till Sveaskog. Nedan följer brevet i sin helhet.
Bästa Anette och Fredrik,
Fortfarande har Sveaskog/ni inte redovisat någon naturvärdesbedömning för skogen i Lill-Skarja i Maskaure sameby, Norrbotten. (Koordinater, Sweref 99: N 7313406; O 621070).
http://www.norrbotten.snf.se/wordpress/sveaskogs-egen-inventering-haller-inte-mattet/
Länsstyrelsen i Norrbotten har en pågående reservatsplanering i området Lill-Skarjak som gränsar till den avverkningshotade skogen. Allt är samma skog. Länsstyrelsen har därför upprepade gånger kontaktat Sveaskog och uppmanat bolaget att vänta med avverkningen tills man fått inventera skogen på barmark för att se om den skall ingå i det aktuella reservatet.
Men Sveaskog har envist sagt nej till denna begäran.
Den 23 april skulle avverkningen i Lill-Skarja påbörjas. Kvällen innan hade två skogsengagerade privatpersoner åkt till platsen och tältade där. Så här berättar en av dem: ”Vi väcktes av lastbilen på morgonen och lite sömndruckna gick vi till uppställningsplatsen. Efter att ha resonerat lite med föraren börjar han lätta upp. Han kontaktade sin uppdragsgivare och fick beskedet att de på Sveaskog skulle ha ett möte. Två timmar senare får han ett telefonsamtal som vi förstår är glädjande – att de avbryter avverkningen för tillfället. Med andra ord, skogen får stå kvar, i alla fall en stund”.
Länsstyrelsen fick därmed tillfälle att inventera skogens naturvärden.
Dessutom har Ingela Bergman, chef för Silvermuseet i Arjeplog, inventerat samiska kulturspår i skogen.
Sveaskog däremot hemlighåller fortsatt sin naturvärdesbedömning som man uppger sig ha gjort i Lill-Skarja. Bolaget vill uppenbart inte riskera att deras bedömning jämförs med Länsstyrelsens inventering. Då skulle pinsamma skillnader och brister avslöjas.
Återigen Sveaskog: En hemlighållen bedömning kan inte godtas som grund för avverkning. I synnerhet inte om avverkningen är kontroversiell.
Hur många gånger skall detta behöva upprepas?
Vi kräver att Sveaskog öppet redovisar sin naturvärdesbedömning av naturskogen i Lill-Skarja i stället för att bara prata om transparens.
Vänliga hälsningar,
Björn Mildh, medlem i Naturskyddsföreningen.
Leif Lundberg, Maskaure sameby
Johanna Nilsson, medlem i Naturskyddsföreningen i Luleå