Akvarell av ÅsaLisa Linnman, biolog och illustratör
ÅsaLisa Linnman, biolog och naturomsörjare, har skrivit fem brev som hon kallar ”Samtala med skogen I-V”. Här är det fjärde brevet som handlar om att samtala med skogen om träd och klimat:
”Vi skogar är också så trötta på tjat
om växthuseffekt och klimat!
Ni verkar ju ändå aldrig vilja förstå,
att ert skogsbruk avgör hur det ska gå!”
”Men min morfar satte tusentals plantor av gran,
som han skötte med kärlek, som var dom hans barn.
Innan gödsling och gallring hade han röjt,
och jag minns hur stolt han var när han sa så förnöjt:
Nu växer var stam så man nästan kan se’t,
det ger virke och pengar, jag är säker på det!
När träden är mogna är jag sannolikt död,
men mina barnbarn blir rika och lider aldrig nån nöd!”
”Ja, det är tragiskt och verkligen trist,
att en brukare då var desinformerad till optimist.
Tänk om din morfar varit medveten om,
att det är de gamla träden och skogarna som
ger starkaste virket och växer mycket och fort!
Nåt kalhygge hade han kanske då inte gjort,
men blivit rik på träd som han fällt här och där
och haft naturskogen kvar utan besvär.
Tusentals plantor som någon har sått
där en gång en ståtlig gammelskog stått
kan aldrig ersätta på något vis
den skog som fälldes och gjordes till flis.
Men numera vet ni att det inte längre finns tid
att förbränna sånt som ger mera koldioxid,
vare sig den kommer från träd eller olja och kol,
och att förhöjd temperatur är det i längden heller ingen som tål.”
DE FÖRSTÄRKER HELA TIDEN VARANDRA: AVVERKNINGEN AV NATURSKOGAR,
FÖRLUSTEN AV BIOLOGISK MÅNGFALD, FÖRBRÄNNINGEN AV TRÄMATERIAL, KOLDIOXIDUTSLÄPPEN,
UPPVÄRMNINGEN AV JORDEN OCH KLIMATFÖRÄNDRINGARNA.
Koldioxid, lagring
Träd fångar, precis som alla gröna växter, koldioxid, vatten och solljus och av det skapar de socker rikt på kol och energi. Sockermolekylerna och deras inbyggda kraft används sedan till trädets uppbyggnad, till vattenupptag, frösättning och mycket annat.
Ju äldre och större träden blir desto mer växer de och desto mer koldioxid byggs in av fotosyntesen i de stora trädkronorna. Framför allt hos träd som växer i en naturskog, där samarbetet med den biologiska mångfalden fungerar. Kol och energi från de stora träden överförs också alltmer till jordmånen.
Koldioxid, utsläpp
När energin används i olika inre processer avger träden koldioxid till luften, så kallad respiration. Koldioxid avgår också när trädens energi används av oss, genom att vi till exempel eldar med ved eller flis eller kör med biobränsle. Samma sak händer när vi bränner olja och kol, som består av urgamla omvandlade växtrester.
Koldioxid och värme
Koldioxid är en av flera växthusgaser. De kallas så eftersom de precis som glaset i ett växthus, släpper in energi i form av solljus, men inte ut värmeenergi, som ljuset omvandlas till när det når Jorden. (Tänk dig hur det känns när du vänder ansiktet mot solen den första vårdagen!)
Ju mer vi förbränner kol och olja eller träd från våra skogar och plantager desto mer koldioxid samlas i luften. Ju mer koldioxid desto mer solvärme hålls kvar på Jorden och temperaturen stiger och förändrar obönhörligt klimatet.
Koldioxid, verkan
Koldioxidhalten i luften är nu högre än på 800 000 år. Den har i årtusenden hållits i balans på en nivå av 280 ppm (=miljondelar av luftens volym) av levande varelser på land och i hav. Halten har sedan mitten av artonhundratalet, då vi började förbränna kol och olja, alltså på mycket kort tid stigit till 415 ppm.
Värmestegringen skyndas också på genom att vi, av olika skäl, har börjat avverka skogar i stor skala och förbränna materialet från träden. Också papper och kartong, som är gjorda av trämassa, bränner vi upp. De har gått upp i rök efter i snitt två år.
Samtidigt har växter och djur svårt att hinna anpassa sig till de nya temperaturerna i sina ursprungliga områden. Samarbetet i ekosystemen fungerar allt sämre och många arter dör ut, nedbrytningsprocesser tar överhanden och ger ännu mer koldioxidutsläpp och temperaturstegring …
Nollsummespel?
Man skulle kunna tro att, bara vi sätter nya trädplantor där den avverkade naturskogen stod, skulle de snabbväxande plantorna snart kunna fånga in lika mycket koldioxid som de gamla träden hade gjort innan de fälldes – att det blir ett så kallat nollsummespel. Men den ursprungliga skogen hade oftast många gamla och stora träd, med mycket större kapacitet för fotosyntes än plantagens snabbväxande småträd.
En plantas stamtillväxt är stor under de första decennierna – procentuellt sett. Men volymmässigt tillväxer en trädstam mer ju äldre den blir, därför att kronan har större kapacitet till fotosyntes och därmed bildning av byggnadsmaterial. Stamtillväxten är anpassad för att trädstammen ska orka bära den allt tyngre barr- eller bladmassan.
I naturskogen fanns också mycket mer kol lagrat i både träden och jorden, som till stor del försvann när det biologiska samarbetet förstördes av avverkningen. Plantageträden, som avverkas efter ca 70 år, hinner aldrig ta igen vad naturskogen förlorade.
Allt hänger ihop
Klimatförändringarnas effekter påverkar plantagerna, men även naturskogarna, om än i lägre grad:
Temperaturökningar och torka stressar träden, som får sämre motståndskraft och angrips lättare av sjukdomar och insekter.
Milda vintrar utan tjäle i marken gör att träden lätt faller för stormar, vilka blir allt häftigare och mer vanliga på grund av klimatförändringar. Det gäller framför allt de likåldriga barrträden i en plantage.
De börjar också lättare brinna.
Vad än träden drabbas av blir följden oftast att de dör och orsakar stora koldioxidutsläpp. Mest blir det förstås vid stora skogsbränder.
Träd- och skogshjälpen
FN:s klimatpanel (IPCC) och plattform för biodiversitet och ekosystem (IPBES) hävdar utifrån forsknings-resultat från hela Världen att de säkraste sätten att samtidigt hejda klimatkrisen och förlusten av biologisk mångfald, är att sluta använda fossila bränslen och drastiskt förändra vårt bruk av träd och skog genom att:
- inte avverka naturskogar,
- i stället för att odla och avverka monokulturer, restaurera dem till blandskogar, där den biologiska mångfalden får hjälp att sakta men säkert återvända
- bedriva kontinuitetsskogsbruk i de flesta produktionsskogar, d.v.s. bara ta ett träd här och där och då och då, så skogen hinner återhämta sig emellan
- plantera träd på alla nya platser där det är möjligt
- enbart använda skogsråvara till sådana material som behåller det inlagrade kolet länge, till exempel trä i byggnader och möbler
- använda papper och kartong så lite som möjligt
- inte göra biobränsle av skog.
Tuffa beting för oss människor, men vi har inget val om vi vill ha kvar skogarna och en beboelig planet.
ÅsaLisa Linnman, biolog och naturomsörjare