Anders Nylander från Naturskyddsföreningen i Kalmar har skrivit en debattartikel i Barometern om den hotade Krafslösaskogen. Den omnämns som Kalmars sista stadsnära skog, viktig för biologisk mångfald och som friluftsområde. ”En stor andel av de politiker som sitter i kommunfullmäktige har inte ens bemödat sig om att personligen på plats bilda sig en uppfattning om skogsområdet och vad planbeslutet innebär.”
Vart fjärde år röstar vi kommuninvånare på partier och partiföreträdare som vi tror ska genomföra den politik som är bäst för kommunen. Majoritetsbildande partier samsas sedan om utvecklingsplaner på längre och kortare sikt. I den politiska processen ingår att det finns en opposition som kan ha andra åsikter och det finns också media som följer och granskar politikernas agerande. I planprocessen finns det möjligheter för kommuninvånarna att komma med synpunkter och alla kommuner har rutiner för när och hur kommuninvånarna ska ges möjlighet till detta.
Det kan hända att politiska ambitioner och beslut upplevs vara mot en större andel av kommuninvånarnas vilja och inte vara det bästa för kommunen. Hur och varför det blir så och hur våra politiker då agerar är viktigt ur ett demokratiskt perspektiv.
Kalmar, liksom alla andra kommuner tar fram översiktsplaner. Här redovisas i stort övergripande odetaljerat kommunens ambitioner och utvecklingsinriktning. Dessa planer granskas och omskrivs varje mandatperiod och då bjuds organisationer och kommuninvånare in till samråd med möjlighet inkomma med allmänna synpunkter. Som exempelvis önskemål att avsätta ordentliga grönområden. Kommuner kan också ha egna särskilda kompletterande plandokument. Så har t ex Kalmar kommun en ”Grönstrukturplan” med fokus på viktiga grönområden i kommunen. I nuvarande plan, som just nu är under omarbetning, är t ex den sk Krafslösaskogen ett prioriterat och viktigt rekreationsområde.
När kommunen fokuserar på ett utvecklingsområde, tas en detaljplan fram. Här utvecklas och detaljbeskrivs allt som har betydelse när ett nytt område ska planeras. Utifrån politiska ambitioner gör tjänstemännen alla möjliga analyser och kostnadsbedömningar. När planen är framtagen bjuds kommuninvånarna in till ett nytt samrådsmöte. När det gäller utvecklingen av Snurromområdet och den sk Krafslösaskogen, var det nu det på allvar framgick för allmänheten att den politiska majoriteten ville att en ny väg skulle dras rätt igenom skogen och att bivägar och bebyggelse skulle tillkomma, som i princip berör hela skogsområdet.
Det är i detta läge den demokratiska processen kan övergå till att bli en skenprocess, om nu inte den politiska majoriteten vill ta intryck av de synpunkter som inkommer. Som när det välbesökta samrådsmötet blir ett informationsmöte och invändningar och ifrågasättande bara viftas bort som omöjliga eller oväsentliga. En alltmer växande skara av kalmarbor – varav mer än 1000 närboende som är mer eller mindre aktivt engagerade – som på olika sätt protesterar, är ointressant. Konstruktivt förslag innebärande bl a annan vägdragning, som i stort tillgodoser planerna på att både utveckla kommunikationen mellan centrala Kalmar och Snurromområdet, samtidigt som Snurrom binds mer samman med centrala Kalmar och som kommer att spara Krafslösaskogen, bemöts med grundlösa påståenden som omöjligt samtidigt som majoriteten skönmålar och försöker dölja att i princip hela Krafslösaskogen kommer att utraderas.
Fortlöpande protester, uppvaktning av politiska partier och visning av skogsområdet gav som resultat att oppositionspartierna blev tveksamma till planen och yrkade på en förnyad granskning.
Men majoriteten har bestämt sig. Inget behövde ändras eller ytterligare utredas. Uppvaktade majoritetspartier meddelade att de gärna lyssnade (”ingår ju i politikeruppdraget”), men framfört budskap var ointressant. Miljö- och klimatpåverkande konsekvenser negligeras. Dessutom har i förtid redan löfte till påverkad privat aktör om markersättning givits och markförberedelser börjat genomföras, som nu inte gärna går att stoppa. En stor andel av de politiker som sitter i kommunfullmäktige har inte ens bemödat sig om att personligen på plats bilda sig en uppfattning om skogsområdet och vad planbeslutet innebär.
Så nu genomdrivs planen utan att det på något sätt tas hänsyn till kommuninvånarnas protester eller alternativa förslag.
Våra politiker verkar helt ha glömt sitt uppdrag. De vet bäst och vill inte ha något krångel eller andra förslag. På så sätt har det demokratiska styrsystemet blivit en skendemokrati …och grogrunden för ett politikermissnöje vuxit?
Anders Nylander
Skriv under namninsamlingen: