Debattartikel publicerad i Nerikes Allehanda 11 juni 2020:
Länsstyrelsen (LST) har 2020 givit ut en rapport om skog och klimat: ”Örebro läns skogar ur ett klimatperspektiv”. Rapporten är skriven av skogsnäringens egna forskningsinstitut Skogforsk och innehåller flera grundläggande fel och en politisk riktning som saknar stöd i vetenskaplig konsensus. Vi är mycket kritiska till att rapporten producerats och givits ut av en statlig myndighet som ska vara faktabaserad och arbeta för att nå Sveriges miljömål.
Att brinnande skogar i Amazonas, flygresor och bilar släpper ut stora mängder koldioxid känner nog de flesta till. Men, att den svenska skogsindustrin släpper ut enorma mängder växthusgaser varje år från sina kalhyggen, sin pappersindustri och sina transporter är inte lika känt.
Skogsnäringen är såklart medveten om detta och har de senaste åren satsat mångmiljonbelopp på lobbyism och kampanjen Svenska skogen, med syfte att övertyga allmänheten och beslutsfattare att deras verksamhet inte är dålig för klimatet eller den biologiska mångfalden, utan tvärtom är lösningen på klimathotet.
De har lyckats väl, trots att det saknas vetenskaplig konsensus om att kalhyggen, papperstillverkning och plantager är den bästa skogsanvändningen ur klimatsynvinkel, istället för mer effektiva åtgärder som minskad konsumtion, återbruk, skyddade naturskogar och ekosystembaserat skogsbruk. Tvärtom varnar många forskare för den svenska linjen: bioekonomin, som i dag genomsyrar den politiska agendan, från regering och riksdag och deras skogsutredning. Sedan 2018 har Länsstyrelsen i Örebro län arbetat för att ta fram ett regionalt skogsprogram, rapporten är en del av arbetet. Några citatexempel från rapporten:
LST: ”För att effekten ska vara uthållig gäller det för skogsbruket att kontinuerligt ersätta äldre skog med nya, växtliga bestånd och att inte avverka mer än tillväxten. ”
Denna strategi ifrågasätts av många forskare, inte minst då gammelskogar lagrar stora mängder kol, och de ofta fortsätter lagra in kol i århundraden samtidigt som de är mycket viktiga för den biologiska mångfalden. Det tar mycket lång tid för ett nytt trädbestånd att lagra in det markkol och det kol som fanns i biomassan i en gammal skog. Den tiden finns inte om vi ska nå FN:s 1,5 graders mål.
LST: ”En stor del av klimatnyttan uppstår dock vid skogsindustrins förädling av skogsråvaran till ”klimatsmarta” produkter. Dessa bidrar i hög grad i omställningen till en biobaserad cirkulär ekonomi.”
Sanningen är att en stor del av alla produkter som tillverkas är kortlivade och många ersätter på inget vis plast, stål eller betong. Dit hör exempelvis direktreklam, onödiga designkartonger, en uppsjö engångsartiklar samt onödigt stora förpackningar inom den växande postordermarknaden. Vi är kritiska till hur de i rapporten okritiskt använder substitutionseffekten. Den funkar som när en affär vill sälja en pryl till extrapris: 1000 kr istället för 1500. Då säger affären att man sparar 500 kr, men i själva verket har det ju kostat 1000, och kanske behöver man inte ens prylen.
I rapporten saknas konkreta förslag på hur vi ska nå miljömål för biologisk mångfald helt. Rapporten har en smal och anmärkningsvärd definition av hållbart skogsbruk: ”uttaget av biomassa över tid ej är högre än tillväxten”. Skogsbruket i Sverige, och Örebro län, är per definition inte hållbart i dag, vilket rapporten mellan raderna tycks påstå. Det är lång väg kvar vad gäller skydd av skogsmark, hänsyn till mark och vatten och grön infrastruktur i de över 90 procent av den produktiva skogsarealen som förvaltas av skogsnäringen genom skogsbruk. Skogsbrukets samlade utsläpp redovisas inte i rapporten på ett trovärdigt vis, inte heller framkommer riskerna med de föreslagna skötselåtgärderna.
Rapporten borde inte ha givits ut i detta dåliga skick.
Elin Götmark, talesperson föreningen Skydda Skogen
Viktor Säfve, naturvårdare och småbrukare
Läs debattartikeln i Nerikes Allehanda här.
