Frågan om kalhyggen kontra hyggesfritt engagerar gammal och ung. I ett debattinlägg i SvD påstår Björn Hägglund, tidigare Gd för skogsstyrelsen och professor på SLU, att kontinuitetsskogsbruk inte fungerar i Sverige. Hans slutsats är darför att kalhyggen behövs. David van der Spoel, talesperson för Skydda Skogen skriver i en replik tillsammans med Martin Jentzen, skogsingenjör, att kalhyggen måste bort. Istället vill vi att minst 30 % av skog skyddas helt, och resten brukas hållbart. Det är nödvändigt att spara mer skog, båda för klimatet och för den biologiska mångfalden. Även EU har aviserat att 30% av all land och hav ska skyddas, så vad väntar vi på? Ska Sverige vara föregångsland i någonting, då borde det vara skogsskyddet.
Intressant nog, har regeringen precis anslutit sig till en global koalition för skydd av biologisk mångfald ledd av Frankrike och Costa Rica. Koalitionen vill se fastställda mål för skydd av just 30% land och hav. Även Finland finns med vilket betyder att de behöver skydda 30% av skogen också. Det finns förstås farhågor. Inte minst den gigantiska press från industrin om att få räkna in frivilliga avsättningar. Men vi vet att dessa är opålitliga eftersom klassningen kan göras om, skogar säljas för att huggas av nästa ägare och så vidare. Det är viktigt att miljörörelsen pekar på forskningen och kräver att minst 30% produktiv skogsmark skyddas på landskapsnivå. På vissa ställen som i fjällskogen kan det behövas ännu mer på grund av klimatförändringarna.