En skog med höga naturvärden och 300-åriga träd vid Kulla i Småland har avverkningsanmälts av det FSC-certifierade företaget ATA Timber. Kronobergs skogsgrupp- som är en del av Naturskyddsföreningen, har gjort både FSC och PEFC klagomål eftersom en avverkning kommer att strida mot flera av certifieringarnas kriterier. Skogsstyrelsen säger att stora delar av skogen håller nyckelbiotopsklass men att de har slutat att registrera nyckelbiotoper och att de bara får förbjuda avverkning på en mindre yta med höga naturvärden.
Naturskyddsföreningen (Kronoberg skogsgrupp) har besökt det ca 4.06 hektar stora området som ligger i Alvesta kommun i Småland. Trädodlingar omger denna rest av naturskogartad miljö med både sumpskog, våtmark, och hundraåriga träd. En tall som är provborrad av Skogsstyrelsen är på 300 år och en borrad gran på 180 år. Det fanns även gott om träd i olika stadier av nedbrytning.
Naturvårdsintressanta artobservationer är rapporterade på Artportalen. I ett sumpskogsparti har den nära hotade vedtrappmossan Crossocalyx hellerianus (NT) med sporkapslar hittats på minst 12 lågor, vilket är ovanligt. Detta sumpskogsparti kan därför vara spridningscentrum för vedtrappsmossa eftersom den med sporer kan spridas långa sträckor. Ett annat fynd är vedflikmossa Lophozia longiflora (NT) en art som är ovanlig i södra Sverige. Båda dessa arter kräver god tillgång på lågor i olika nedbrytningsstadier som förekommer i naturskogsartade skogsmiljöer.
Vattenrik sumpskog är en hotad miljö och de arter som är anpassade till denna miljö tillhör några av våra mest hotade och skyddsvärda. Dessa arter tycker inte om att bli störda av mänskliga ingrepp som avverkningar. Till exempel höstöronmossa, Jamesoniella autumnalis med endast 250 rapporter för riket och 12 fynd i Artportalen, kräver hög luftfuktighet och stabil miljö (Hallingbäck, Ekologisk katalog för mossor).
Sumpskogar har under lång tid påverkats av utdikningar, dräneringar, nedsmutsning och grundvattensänkningar. Förr var de områden som skyddade mot bränder i skogslandskapet, men nu har skogsindustrin lett bort vattnet från många områden, vilket förändrat landskapet med okända ekologiska effekter och inverkan på biologisk mångfald som resultat.
Andra arter som visar på höga naturvärden i Kulla är signalartern (S) kattfotslav Felipes leucopellaeus och västlig hakmossa Rhytidiadelphus loreus (S). I branten ned mot sumpskogen växer den fuktälskande stora revmossan Bazzania trilobata (S) och det finns födosöksspår efter spillkråka (NT). Enligt §4 Artskyddsförordningen, är det förbjudet att ”skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser.”
Vednedbrytaren vedticka, (S) tyder på lång kontinuitet av granlågor, och lackticka tycker båda om liggande död ved av gran och tall. och Det finns många lågor med gran, tall och björk i detta område, en del av dem mycket gamla, vilket också tyder på höga naturvärden.
Naturskyddsföreningen (Kronoberg skogsgrupp) har skickat in FSC- och PEFC- klagomål angående den avverkningsanmälda skogen. Avverkningen strider mot kriterierna 6.1, 6.4, 6.5 och 6.9 i FSC standarden. I dessa kriterier framgår det bland annat att certifikatsinnehavaren ska skydda sällsynta och hotade arter samt deras livsmiljöer och inte omvandla naturlig skog till plantageskog.
NT=Nära hotad enligt rödlistningen, S= Signalart. Med signalarter menas naturvärdesindikatorer. Det är arter som genom sin närvaro kan indikera att ett område har höga naturvärden.
