Lisa Åstrand har levt på en gård med skog i Tanums kommun där det plockhöggs för husbehov varje vinter. Tack vare plockhuggningen kunde skogen år efter år fortsätta att nyttjas för ved, jakt och bärplockning. Nu delar Lisa med sig av sina personliga betraktelser om den tretåiga hackspetten, att den inte utgör ett hot mot skogsägare och att det finns möjlighet till ersättning för att skydda skog.
Lisa Åstrand skriver:
Den tretåiga hackspetten är inte ett hot mot skogsägaren. Skogsägare på marker med såpass höga naturvärden att den tretåiga hackspetten trivs kan istället få ersättning för att skydda sin skog med uppemot 125 % av fastighetsvärdet.
Om skogsägaren tackar nej till det erbjudandet kan Skogsstyrelsen stoppa avverkningen för att Sverige inte ska förlora arter och viktiga livsmiljöer för dessa. Det beslutet baserar sig inte på miljörörelsens tyckande eller en överdriven omsorg om en enda fågel.
Den tretåiga hackspetten är förvisso väl värd att bevara i sig men framförallt allt är den en indikator på mycket höga naturvärden. Att hackspettar som livnär sig på insekter inte utrotas är väldigt viktigt för att förhindra granbarkborreangrepp. Att trasa sönder skogens ekosystem drabbar inte bara fåglar utan även de människor som kommer efter oss. Trädplantager är sköra och står inte emot storm, torka och andra klimatrelaterade prövningar som en naturskog har bättre förutsättningar att klara.
I media framställs den tretåiga hackspetten ofta som ett problem. Problemet, både för den tretåiga hackspetten och skogsägarna är att skogsägare inte alltid vet att det finns andra alternativ som t.ex. möjlighet till formellt skydd med ersättning eller naturturism.
Det finns också andra metoder att bruka skog (utan höga naturvärden) som både är hållbara och dessutom mer lönsamma än att kalavverka. Genom att enbart ta ut de största träden kan resten av skogen stå kvar. Värdet på timmer är högre än värdet på massaved. Dessutom tillkommer inga kostnader för markberedning, gallring och plantering. Att naturvärden och ekonomi i skogsbruket står i motsättning till varandra är ett påstående som skogsindustrin vill sprida eftersom de kräver kubik för att hålla sina enormt energikrävande industrier och skördemaskiner igång.
På grund av hoten mot mångfalden har EU beslutat att minst 30% av Europas natur bör vara skyddad och håller på att ta fram ersättningsmodeller för skogsägare med skyddsvärd skog. Strategin är att anslå 20 miljarder euro om året, för att skydda och främja biologisk mångfald och ta till vara på naturens ekosystemtjänster. Eftersom Sverige inte ens har 30% skyddsvärd natur kvar så är det av yttersta vikt att vi gemensamt tar ansvar för de sista värdefulla artbankerna som fortfarande finns kvar. I södra Sverige finns väldigt lite gammelskog kvar.
För närvarande är anslagen för att skydda värdefull natur låga och det kan ta tid att få formellt skydd av sin skog och ersättning för det, men håll ut! 2024 införs ett väntansavtal vilket innebär att markägare får ersättning av Naturvårdsverket i väntan på att ett områdesskydd bildas på deras mark.
Därutöver behövs höjda anslag till formellt skydd av skog.
Att ytterligare några skärvor skog med höga naturvärden hittas och sparas är bara att betrakta som oerhört glädjande.