Skydda Skogen önskar god Jul och Gott nytt år!
Den grönskimrande svarta storken med röd näbb, röda ögon och ben häckade senast i Småland på 1930-talet. Naturalhistorikern Sven Nilsson (1787 – 1883) skrev år 1858 att “Svarta storken är en af Sveriges sällsyntare foglar.” I skogar med grova träd, öppen och ljus urskog i södra och mellersta Sverige levde då ännu svart stork. Den vill ha fisk- och grodrika träsk och vattensamlingar i skogar med grova träd, en öppen och ljus urskog. I den svenska rödlistan klassas svart stork som nationellt utdöd, RE – regionally extinct.
Sedda underifrån är den svarta storkens vingar, hals och stjärt svarta. Vingbredden är två meter. Därför måste det vara gott om utrymme för inflygning och landning i boet, som blir stort med åren. Boet bygger den svarta storken på en gren eller i en grenklyka ganska högt upp i trädet. Däri lägger honan tre till fem vita ägg, som både honan och hannen ruvar i ungefär en månad. Ungarna äter mest fisk, men också andra smådjur. Efter ungefär två månader kan ungarna flyga. Ungfåglarna är matt bruna med grågröna ben och näbb. På hösten flyger den svarta storken till Afrika.
Många hot
Inte bara risken att bli nedskjuten under övervintringsflygningen till Afrika hotar den svarta storken. Här måste internationellt samarbete förhindra denna avskjutning. Också lämpliga boplatser i gamla ekar och tallar försvinner, när skogsmaskinerna hugger ned träden. Med utdikning av kärr och mossar försvinner även maten – fisk, grodor och grodyngel, vattenödlor, ödlor, små däggdjur, mollusker, vatteninsekter, skalbaggar, iglar och maskar. Svart stork är en skogsfågel och alltfler skogsbilvägar stör fågeln. Miljögifter i övervintringsområdet och krockar med högspänningsledningar skadar troligen också den svarta storken.
Återinförande av svart stork?
Flest svarta storkar i Europa lever, enligt SLU Artfakta, i ett område från norra Tyskland genom Polen till Vitryssland och norra Ukraina och de baltiska länderna. I de baltiska länderna minskar svart stork. Efter 2003 är inga häckningar eller häckningsförsök i Sverige kända. Arbete pågår med att undersöka om det är möjligt att återinföra svart stork i Sverige. Detta arbete är i linje med den internationella överenskommelsen om biologisk mångfalds artikel 9. Överenskommelsens undertecknare, däribland Sverige, ska “vidta åtgärder för återhämtning och rehabilitering av hotade arter och för återinförande av dessa i sina naturliga livsmiljöer”.
Connectivity – förbindelse – viktig för flyttande arter
Flyttande arter, som svart stork, får allt svårare att förflytta sig, eftersom platser där de alltid förr kunnat rasta för att äta och vila försvinner eller blir så förstörda att arten inte har någon nytta av dem. Det kan också bli för långt mellan platserna, förbindelsen mellan rastplatserna är borta. I Montrealöverenskommelsen om biologisk mångfald är förbindelsens betydelse (well-connected) nämnd i mål tre.
Källor:
SLU Artfakta
Europas fåglar. Prag, 1980
Att läsa om:
Kalmar läns naturskyddsförening kunskapsseminarium om svart stork här
Biologiska mångfaldens dag – exempel från Argentina: arter återinförs i ett område där de varit utrotade här
Kunming-Montreal Global biodiversity framework. Draft decision submitted by the President här