Lina Burnelius från Skydda Skogen håller tal under COP26 i Glasgow.

Klimatförhandlingarna på FN:s klimatmöte COP26 är avslutade sedan en vecka tillbaka. Lina Burnelius, projektledare och internationell koordinator på Skydda Skogen, deltog i en virtuell panel under COP26 i Glasgow arrangerad av Natural Resources Defence Council (NRDC) den 5 november. Panelen riktade fokus på avverkningarna av de kolrika boreala ur- och gammelskogarna i den norra delen av världen.

– Den svenska skogsindustrin har framgångsrikt via PR-kampanjer i miljonklassen lyckats måla upp sig själva som  klimatvänliga. Trots att 90 % av skogarna i Sverige redan är avverkade och förlorade är vi kända för att vara hållbara. Men om vi ​​i Sverige fortsätter med dagens avverkningstakt kommer de sista kvarvarande naturliga skogsekosystemen i Sverige, utanför de 6 procenten av skyddade områden, att vara borta om mindre än tio år. Borta. Så snälla anamma inte den svenska modellen, säger Lina Burnelius som deltog i panelen under COP26. 

Lina Burnelius påpekade att Sverige inte är en förebild gällande hållbart skogsbruk utan istället är motsatsen.  De svenska skogsindustriernas nuvarande modell representerar en industri som tillhör det förflutna; de inte bara producerar och exporterar klimatskadliga engångsprodukter, energi och bränslen från oersättliga gammelskogar utan försvarar dessutom denna skadliga skogsbruksmodell på den globala arenan. 

Panelen under COP26 diskuterades klimatnyttan av att bevara mer av de nordliga skogsekosystemen och således behovet av ett globalt ramverk för att utöka skyddet av dessa skogar.  Främst framhölls behovet av ett nytt paradigm som tar avstamp med respekt  urbefolkningars rättigheter, kunskaper och bedömningar.

Översättning av delar av Lina Burnelius tal från NRDC:s panel under COP26 här: 

Valet att tala med grönmålade ord är ett systematiskt problem, en taktik och ett mönster. Vi ser det inom regeringar och företag och de låter så lika varandra att det blir svårare och svårare att hålla isär dem. Detta är ett stort problem inom den svenska skogsdebatten.  

Den här taktiken är dock ett globalt problem. Det syns inom energisektorn, transportsektorn, matsektorn och så vidare sektorer som alla är kopplade till skogsbruket och främst till förlust av skog.

Glasgow Leaders’ Declaration on Forests and Land Use lanserades för några dagar sedan och nämns här idag – det är ett mycket bra exempel på detta igen: Många  fina grönmålade ord, men den innebär inget verkligt agerande mot skogsförlust.  Även denna deklaration innehåller återigen just de typer av definitioner som man måste ha mer eller mindre  detaljkunskaper om för att kunna se det för vad det är; en deklaration som banar väg för ’business as usual’. 

”När det kommer till deklarationer och till exempel både nationell och EU-politik om skogsbruk, är Sverige en ledare. Vi är dock inte ledare när det gäller hållbart skogsbruk, vi är ledare på att grönmåla ohållbart skogsbruk.”

Detta är fullständigt anstötligt enligt mig. För ord är avgörande. Samtalet om markanvändning är avgörande. Vi behöver markanvändning. Men vi behöver verkligt hållbar markanvändning. Och vi vet alla att ordet ”hållbar” är mycket urvattnat vid det här laget. Den resursstarka skogsindustrin från mitt land Sverige har satsat miljoner på PR-kampanjer för att förändra berättelsen, ta över narrativet,  kapa orden, omdefiniera dessa avgörande definitioner och framgångsrikt påverka allmänheten och politiker, både inom Sverige, på EU-nivå och på den globala agendan. 

Trots att 90 % av skogarna i Sverige redan är avverkade och förlorade är vi kända för att vara hållbara. Hur är detta möjligt? Igen – med användning av rätt ord och fel definitioner. Denna industri beskriver sig framgångsrikt som ”hållbar”, ”grön”, fossilfri, ”klimatneutral, och påstår att de bidrar med ”förnybar energi”, genom att bränna skogsbiomassa, även om skogliga ekosystem inte är förnybara. Det tar naturen tusentals år att bilda skog. 

De hävdar också att de är en del av en cirkulär ekonomi – men bakom dessa grönmålade ord gömmer sig en ständigt expanderande industri, som tuggar sig längre och längre in i de sista naturskogarna. Om vi ​​i Sverige fortsätter med dagens avverkningstakt  kommer de sista kvarvarande naturliga skogsekosystemen i Sverige, utanför de 6 procenten av skyddade områden, att vara borta om mindre än tio år. Borta. 

Du ser inte dessa siffror någon annanstans.  Så snälla anamma inte den svenska modellen. 

Hur kommer det sig då att ett land som Sverige, som håller på att förlora sina sista kvarvarande skogar, skriver under Glasgows skogsdeklaration? Det handlar återigen om ord och definitioner. Kalavverkning av naturskogar för att plantera monokulturer av gran eller tall definieras inte som avskogning i Glasgows skogsdeklaration. 

Tiden för både fortsatt expansion och ignorering av behovet av restaurering – har runnit ut. 

Tiden för förlorandet av ekosystem till förmån för plantering av både grödor eller träd – har runnit ut. 

Tiden för både prospektering och producering av olja och bränslen som vi förbränner har runnit ut. 

Den svenska skogsindustrins nuvarande modell representerar således uppenbart en industri som tillhör det förflutna; men inte nog med att de producerar och exporterar klimatskadliga engångsprodukter, energi och bränslen från oersättliga gammelskogar – utan de försvarar dessutom denna skadliga skogsbruksmodell på den globala arenan. 

Jag kan prata om hur ohållbar den svenska modellen är i evigheter, men min tid är snart slut. Så till sist. Sverige är inte en förebild, vi är motsatsen. 

Tack!”’

Kort filminspelning med del av Lina Burnelius tal från NRDC:s panel under COP26 här.