Skip to content Skip to sidebar Skip to footer

Sverige är med och stoppar EU-lag om att återställa förstörd natur: ”Förakt för forskningen”

Sveaskogs enormt stora kalhygge på sammanlagt 180 ha. På fotot ses en mindre del av hygget med lågfjället Tjappsåive i fonden. Längst bort till vänster på bilden skymtar lite av den tillhörande 60 ha stora plantagen med contorta som ingår och som också kalhöggs. Foto: Björn Mildh.
Sveaskogs enormt stora kalhygge på sammanlagt 180 ha. På fotot ses en mindre del av hygget med lågfjället Tjappsåive i fonden. Längst bort till vänster på bilden skymtar lite av den tillhörande 60 ha stora plantagen med contorta som ingår och som också kalhöggs. Foto: Björn Mildh.

Internationella miljöorganisationer fördömer Sveriges agerande gällande EU:s naturrestaureringslag. Enligt lagen ska 20% av EU:s land och hav restaureras. Ungern var för lagen men har vänt i sista minuten och säger nej till den och Sverige, Polen, Finland, Nederländerna, Belgien, Österrike och Italien är antingen passiva eller har också röstat emot. Nu skjuts lagen på framtiden. ”Ett enormt förakt för forskningen”, kommenterar Lina Burnelius från Skydda Skogen.

– Restaureringslagen, i dess urvattnade slutversion, utgör små men ändå lagstadgade steg i en riktning som för oss i linje med miljö- och klimatmål. Ungerns, Sveriges, Polens, Finlands, Nederländernas, Belgiens, Österrikes och Italiens regeringar visar med sitt agerade att när chansen finns att lagstifta för att nå målen så väljer de att stoppa lagen! Det säger Lina Burnelius, projektledare och internationell koordinatör på Skydda Skogen.

Lagen var redan genomröstad i november 2023 och godkänd av medlemsstaternas representanter. Europeiska rådets omröstning denna vecka var bara en formalitet. Men det satte Ungern stopp för- påhejad av bland annat Sverige, trots att en majoritet av Europas befolkning är för naturrestaurering. Det går även mot vad Europaparlamentet, forskare, företag och 19 EU länder redan är överens om.

”Enormt förakt för forskningen”

Lina Burnelius kommenterar:

– Ett agerade som visar ett enormt förakt för forskningen där A och O snarast är att minska koncentrationen av C02 i atmosfären och det enda verktyg vi vet fungerar i tid är ekosystemrestaurering. När vi restaurerar – dvs ökar den biologiska mångfalden – i floder, skogar, gräsmarker och marina ekosystem bygger naturen en snabbt växande dammsugare som suger upp redan utsläppta växthusgaser.

Över 80% av EUs livsmiljöer i dåligt skick

Sveriges regering har hela tiden varit emot restaureringslagen. Tidigare har bland annat Centerpartiets EU-parlamentariker Emma Wiesner kommenterat att hon är ”djupt oroad över lagens konsekvenser för de gröna näringarna och äganderätten”. Samtidigt skriver EU på sin webbsida att Europas natur är i alarmerande nedgång. Över 80 % av livsmiljöerna är i dåligt skick. Genom restaureringslagen kan man återställa våtmarker, floder, skogar, gräsmarker, marina ekosystem och de arter de hyser. Många ekosystem och arter i Europa är på gränsen till att försvinna för gott. Lina Burnelius kommenterar:

-Trots vetskap om just detta, och trots att lagen redan är urvattnad och försvagad – av blandat annat svenska parlamentariker – så visar detta agerande kanske först och främst att restaurering, det vill säga att ta bara ett litet, litet steg tillbaka, är fullkomlig främmande för dem. Lärde de sig ingenting av pandemiåren? Vi kan uppenbart inte fortsätta utsätta vårt enda hem för det här självskadebeteendet.

Lagen innebär bl a att EU:s medlemsländer måste genomföra restaureringsåtgärder senast 2030 och ytterligare åtaganden 2040 och 2050. Till 2050 ska minst 20 procent av EU:s land- och havsområden som är i behov av restaurering omfattas av restaureringsåtgärder.

-Sist men inte minst, Europeiska rådets omröstning var bara en formalitet, dessa regeringars agerande är kanske det yttersta beviset på att “if there’s a will there’s a way” – nu vet vi att det finns utrymme att frångå turordningen inom EU som institution vid lagstiftning. Det är en bra lärdom inför framtiden, säger Lina Burnelius. 

Källa: WWF