Hasselmus. Foto: Marit Stigsdotter

Hasselmusen (Muscardinus avellanarius) är fridlyst enligt Artskyddsförordningen och enligt EU:s Art-och habitatdirektiv bilaga 4. Arten kan försvinna när snårvegetation röjes bort vid exempelvis radikal brynröjning, landskapsvård med alltför nitisk städiver och vid ensidig reservatsskötsel. Planterad gran konkurrerar bort busk- och lövvegetationen som den lever i. Fragmentering av landskapet är också ett stort hot.

Hasselmusens päls är tegelröd till brunorange på översidan och vitaktig på undersidan. Svansen är yvig. Den lever i lövrika miljöer och ofta i bryn och kantzoner, naturbetesmarker och igenväxningsmarker. Den äter mest knoppar, skott, bär, frukter, ekollon och nötter. Under vintern går arten i vinterdvala. 

Sommarboet liknar gärdsmygens klotrunda bo, men hasselmusen använder ytterst sällan mossa vid bobygget. I Skåne bygger hasselmusen sitt bo bland björnbär och kaprifol. I resten av Sverige är enen dess vanligaste bostad. Boöppningen sitter vanligen i anslutning till en gren som vetter in mot buskaget. Honorna kan bygga upp till tre bon och de extra bona fungerar som reträttplats vid fara. 

Mycket mat är nödvändigt för att hasselmusen ska klara den långa vinterdvalan, som kan vara från oktober till april/maj. Arten lever ganska länge för en liten gnagare, upp till fem år, men får inte så många ungar under sitt liv. I Sverige ofta bara en kull med fyra-fem ungar om året.  I Skåne kan aktiva djur påträffas i sommarbon från mitten av april fram till cirka 20 november. Ugglor, kråkfåglar, friströvande tamkatter, vesslor och illrar kan fanga hasselmoss, men överlevnaden hos vuxna hasselmoss är hög. 

Var lever hasselmusen?

Hasselmöss lever i Skåne, Halland, Blekinge, Småland, Östergötland, Västergötland, Bohuslän, Dalsland, Värmland, Närke och Västmanland. Hasselmusen visar att ett område sedan lång tid tillbaka har många olika arter av träd, buskar och snår. Den behöver stora sådana områden utan hinder. Öppna ytor tycker den inte om. Däremot är stenmurar med mycket buskar och snår, där den kan gömma sig bra. Dessa fungerar som vandringsvägar som gör det möjligt för hasselmöss att flytta och att träffa andra hasselmöss för nödvändigt genetiskt utbyte.

Uppstyckningen av landskapet är ett hot mot arten

Därför är uppstyckningen av landskapet med vägar och bebyggelse ett hot mot hasselmusens överlevnad. I ett fragmenterat landskap blir hasselmössens boplatser isolerade från varandra, och det blir svårt för dem att sprida sig och hitta nya partners. Då blir det genetiska utbytet mellan individerna lidande. Förändrade levnadsvillkor i ett fragmenterat landskap kan göra att populationsstorleken snabbt minskar. Om då flyttvägarna till nya områden är avskurna, kan hasselmössen helt dö ut.  

Skydd för hasselmusen

Hasselmusen är skyddad enligt EU:s Art-och habitatdirektiv bilaga 4 och det är därigenom förbjudet att avsiktligt döda eller skada djuret, dess boplatser, övervintringsplatser och födosöksområden. För att säkra den biologiska mångfalden inom EU:s medlemsländer listar EU:s art- och habitatdirektiv arter och naturtyper som behöver bevaras. I Sverige omfattas artskyddet av Artskyddsförordningen paragraf 4, där vissa växter och djur är fridlysta. Det innebär att det är förbjudet att skada dem eller deras livsmiljö. Sverige har ansvar for dessa arters gynnsamma bevarandestatus genom exempelvis fridlysning och skydd av dess livsmiljöer. Straffet är böter eller fängelse för den som skadar eller förstör djurs fortplantningsområde eller viloplats om det riskerar att en art försvinner. 

Mer om hasselmöss: Hasselmusbo i gammelskog förstört, misstänkt miljöbrott

Källa: Artfakta