
Aspfjädermossa (Neckera pennata) är rödlistad som sårbar (VU), en Typisk art och en bra signalart för skog med höga naturvärden. Den lever främst på gamla grova lövträd som asp, lönn och lind. Den trivs inte i skog som är sluten och mörk. Aspfjädermossa är bunden till gamla skogar, framförallt på näringsrik, högproduktiv mark. Den tål inte avverkning.
Man kan se aspfjädermossa på avstånd som en rundad grön kudde på stammen av ett äldre lövträd, ofta i ögonhöjd. Mossan trivs bäst i fuktigt läge och växer gärna i grandominerade och örtrika skogar med inslag av asp eller ädla lövträd. I Skyddsvärd skog (Nitare 2019) kan man läsa att den känns igen på att den är stor: ”Upp till 10 centimeter långa, platta skott som hänger i utstående våningar på trädstammen. Bladen är 2-3 mm långa, tvärvågiga, tunglika och kortspetsade. Sporkapslar är vanliga och sitter dolda på undersidan av skotten och har mycket korta skaft på 1 mm.”

I Sverige är aspfjädermossa en ovanlig art, känd från cirka 130 platser som olika personer har rapporterat till Artportalen. Den har även försvunnit från 25 kända lokaler. Spridning till nya lokaler verkar vara mycket ovanlig, enlig Artfakta. De flesta platser där mossan finns ligger i östra Svealand. I övrigt har man hittat arten i landets södra halva, norrut till Jämtland och Ångermanland. Men ”chanserna tycks goda att man kan hitta fler växtplatser eftersom nyfynd i Medelpad, västra Värmland och södra Småland har gjorts” skriver Artfakta.
Skogs med aspfjädermossa måste få skydd
I Artfakta kan man läsa att samtliga växtplatser för aspfjädermossa måste få ett ändamålsenligt skydd. Ett urval bör man övervaka och följa. Om en markägare avverkar skogen kring aspfjädermossan så kan den i vissa fall överleva på kvarlämnade lövträd- men då alltid på nordsidan och i fuktigt läge.
Läs en artikel där aspfjädermossa växer i en avverkningsanmäld skog:
Över 20 avverkningar i värdefull skog kring sjön Yngern, Södermanland