Medlemmar från Skydda Skogen och Naturskyddsföreningen har inventerat naturskog på Maskaure samebys renbetesmarker söder om Arjeplog. Sveaskog vill avverka sammanlagt cirka 350 hektar. Många av skogarna har Maskaure sameby redan vid tidigare samråd sagt nej till om planerad avverkning. I skogarna finns många hotade och rödlistade arter, bland annat den sällsynta och akut hotade vedsvampen kritporing (CR).
Skydda Skogen tog initiativ till inventeringen tillsammans med Björn Mildh från naturskyddsföreningen i Norrbotten. Han har länge uppmärksammat dessa skogar och skrivit många öppna brev till Sveaskog i samarbete med Maskaure sameby.
Maskaure sameby har redan sagt nej
-Dessa skogar har samebyn vid tidigare samråd med Sveaskog redan sagt nej till avverkning om. Men det respekterar Sveaskog inte. De vill hela tiden ha nya samråd om samma skogar gång på gång. Ett taktiskt sätt att trötta ut samebyn, säger Björn Mildh.
Rennäringen är klassad som riksintresse men det bryr sig inte Sveaskog om i sin avverkningsplanering. Sedan 1950-talet har marklavbetet minskat med 70 %, vilket är en följd av kalhyggen och markberedning, enligt en studie. Nu är merparten av de gamla hänglavskogarna redan avverkade och bara fragment återstår. Dessa fragment är räddningen för flera av de renskötande samebyarnas renar när marklavbetet är oåtkomligt. Men även räddningen för många ovanliga arter som bara finns i gamla skogar.
Sveaskog rapporterar inga arter
Julian Klein och Barbara Kühn var i Sveaskogs samrådsskogar på Maskaure samebys renbetesmarker redan förra året. Det finns mycket att inventera eftersom Sveaskog inte rapporterar arter när de gör sina naturvärdesbedömningar.
Deltagarna på inventeringen är överens om att det är viktigt för Sverige och EU att bevara dessa renbetesskogar. Det är även angeläget att miljörörelsen samarbetar med de renskötande samebyarna för att bevara naturskog. Att avverka boreala skogar ger stora koldioxidutsläpp, vilket strider mot Sveriges och EUs klimatmål. Det strider även Miljömålet ”Levande skogar”, FNs konvention om biologisk mångfald (CBD) samt mot urbefolkningarsrättigheter, FN-konventionen ILO 169.
I området finns många naturvärdesträd, silvriga stubbar och nedfallna träd som murknat. Även stående döda och döende träd. På flera ställen finns spår av dimensionsavverkning med yxa och på enstaka träd finns spår av barktäkt. Dessa spår visar att det är gammal samisk kulturmark.
Akut hotad kritporing och många andra arter
Vid inventeringen påträffade inventerarna bland annat den sällsynta och rödlistade vedsvampen kritporing, (CR). Den är akut hotad och man har bara hittat den på ett 20-tal platser i hela Sverige. Kritporing växer bara på grova lågor eller på stående döda stammar av tall och gran. Något som blir alltmer ovanligt idag.
Andra hotade och rödlistade vedsvampar som inventerarna hittade är urskogsporing (EN) gräddporing (VU) och kristallticka (VU). I SLU Artdatabankens Artfakta kan man läsa om urskogsporing: ”Kända lokaler måste skyddas och undantas från skogsbruk. Fler områden med äldre skog, främst tallskog och barrblandskog, bör skyddas.”
Vaddporing, gränsticka, ullticka och granticka växer på flera ställen i skogarna. De är alla rödlistade som nära hotade. På silvriga solbelysta stubbar finns de rödlistade lavarna dvärgbägarlav, vedskivlav, blanksvart spiklav och kolflarnlav. I Artfakta kan man läsa om kolflarnslav: ”Tall- och blandbarrskogar av naturskogskaraktär med spår av återkommande bränder hyser höga biologiska värden och bör skyddas”.
Bland hänglavarna, manlaven och den rödlistade garnlaven dök lavskrikor upp, de är fridlysta enligt Artskyddsförordningen.
Inventerarna observerade lappmes och talltita som pep med sina karaktäristiska läten. Och i lågor och på träd finns hackspår av både tretåig hackspett och spillkråka. Alla dessa fåglar är rödlistade som nära hotade och även fridlysta enligt Artskyddsförordningen.
En tjädertupp spatserade på mossan och spår av tjäder syntes här och där. Tjäder är också en fridlyst art, enligt Artskyddsförordningen. Om tjäder kan man läsa i Artfakta:
”Tjädern missgynnas när skogen blir allt mera fragmenterad, när äldre skog avverkas och ersätts med täta plantskogar, när tallskog ersätts av granskog, när våtmarker dikas ut och försvinner och när flerskiktad, varierad skog ersätts med enskiktade bestånd”.
Sveaskogs skogsbruk och maktfullkomlighet är tunga hot
Björn Mildh säger:
-Sedan 1859, i 160 år, har staten godtyckligt huggit och fritt tagit för sig i samebyarnas renbetesmarker. Länge var det Domänverket. De senaste 20 åren är det Sveaskog som huggit hårt, utan hänsyn till rennäringens villkor. Sveaskogs skogsbruk och maktfullkomlighet är tunga hot mot rennäringen, mot hela samebyars existens och mot naturskogar som borde skyddas.
LÄS ÄVEN:
Hänglavsrika skogar på gammal samisk kulturmark- Sveaskog vill ändå avverka
Fyra röster: Sveaskog straffar samerna 400 hektar ska avverkas och över 9000 hektar skog har sålts