Vedskivlav är rödlistad som nära hotad (NT). Den lever på exponerad, torr död ved, även ibland på bränd ved. Det brukar vara i hällmarksskogar och på tallhedar som man hittar vedskivlaven på barklösa stubbar, lågor och nedfallna grenar. Den växer oftast på gammal ved av tall men ibland även på ek i södra Sverige och på obehandlade gamla timmerbyggnader i norra Sverige.
Vedskivlav finns i hela Sverige från norra Skåne till Torne lappmark. Den indikerar ofta naturskog med kontinuerligt inslag av bränd ved eller grov död ved. Vanligast är den i ljusa tallskogar i norra Sverige, norr om norrlandsgränsen är signalvärdet lägre (Nitare 2019).
SLU’s Artfakta skriver att vedskivlavens främsta hot är avverkning av tallskog med spår av återkommande bränder. Skogsbruket med slutavverkningar, gallringar och markberedning har orsakat så att mängden lämplig ved att växa på för vedskivlav minskar. SLU’s Artfakta skriver även att skyddad gammal tallskog med torrakor (torra stående döda tallar) och högstubbar måste få brinna ibland för att laven ska kunna leva och sprida sig. I jordbrukslandskapet måste man se att de ställen där vedskivlaven växer blir bevarade.
Artiklar om hotade skogar där vedskivlav finns:
Det blev nej till bergtäkt i Hugelstaskogen!
Skydda Skogen inventerar hotad skog på Ornö: Hela skogen är skyddsvärd
Högberget i Sollefteå kommun- gammal barrskog avverkningsanmäld av SCA