Skogsområdet Vackerbackhöjden i Sundsvalls kommun i Västernorrlands län är avverkningsanmält av skogsbolaget SCA. SkyddaSkogen och Naturskyddsföreningen har begärt att SCA stoppar den planerade avverkningen och att myndigheterna utreder artskyddet. Föreningarna inventerade skogsområdet under Forskningsresan i somras och fann då 19 rödlistade arter. Utan dispens från länsstyrelsen (§§ 14 och 15 i artskyddsförordningen) är det förbjudet att skada de fridlysta arternas livsmiljöer och växtplatser. Äldre skogar som denna ska inte avverkas utan lämnas helt i fred.


Färska ringhack av tretåig hackspett (NT, §4). Hacken i cirklar runt trädstammarna visar att i Vackerbackhöjden häckar den fridlysta tretåiga hackspetten. Den äter vedlevande insekter i döda och döende träd och är nu undanträngd av modernt skogsbruk till Sveriges norra halva
Bild: privat

I Vackerbackskogen växer många björkar, aspar och sälgar bland granarna. Där skogen är fuktig är granarna mellan 170 och 180 år gamla. Många träd i skogen är runt 100 till 130 år gamla. Nya lövträd kan växa upp i skogen på de platser där stormar blåst omkull träd. Döda träd, de allt mer sällsynta hemmen för otaliga skogsinvånare, står kvar. På marken ligger de omkullblåsta och rötade träden, vars stammar är olika grova. Här är hem för tickor, lavar och insekter som lever av, i och på den döda veden. Långsamt bryter de ned veden tills daggmasken slutligen förvandlar rester till mull för nytt liv i skogen.

Arter i Vackerbackhöjden som löper stor risk att dö ut i landet ett medellångt tidsperspektiv – beteckningen VU (sårbar)

Minskningstakten för orkidén knärot, för lappticka och smalskaftslav är hög. Den fridlysta knäroten, som växer mycket sakta och blommar först efter mer än ett decennium, klarar inte modernt skogsbruk. (Nitare 2019). De senaste 60 åren har knäroten minskat med 40 procent. På grova nedfallna granar där en del av barken fallit av växer den nordliga vedsvampen lappticka. Lapptickan bryter ner veden, en mycket viktig uppgift i skogens kretslopp.


Lappticka. Det räcker inte att spara små områden av gammal skog i det moderna skogslandskapet för att lapptickan ska överleva som art. Lapptickan behöver vidsträckta skogar med gamla träd.
Bild: Olli Manninen wikipedia commons

Stora skogar med många gamla granar och mycket död ved är ovanliga. Studier visar att lapptickan är ovanlig i det moderna skogsbrukets skogar. Lapptickorna blir färre och SLU ArtDatabanken bedömer att minskningen kommer att fortsätta. All form av skogsbruk, både där lapptickan växer och i närheten av den plats där den växer, hotar arten. Den lilla gracila mycket sällsynta smalskaftslaven med sitt svarta vågiga skaft vill ha en mycket fuktig omgivning. I en sådan växer den både på murken och död ved i stubbhål och under nedfallna träd (Nitare 2019) och på levande gamla björkar, granar och sälgar med grov bark och hål. (Artfakta). Smalskaftlaven vill inte bli störd av modernt skogsbruks slutavverkningar, markberedningar, körskador, gödslingar eller dikningar. Smalskaftlaven har minskat med 30 procent under de senaste 50 åren.

Rosentickan talar om att granskogen är gammal och behöver skydd

Där det länge legat grova döda trädstammar växer ofta också andra hotade vedsvampar. Rosentickan löper något lägre risk än knärot, lappticka och smalskaftlav att dö ut i landet i ett medellångt tidsperspektiv. Därför har den beteckningen NT som betyder ”nära hotad”. Sedan en tid minskar arten. SLU ArtDatabanken bedömer att minskningen fortsätter på grund av kalhuggning. Rosentickan tycker inte om när ljus- och vindförhållande snabbt ändras. Den är känslig för uttorkning och behöver hög och jämn luftfuktighet.


Rosenticka växer på gamla grova nedfallna granar i urskogsartade barrskogar, sällsynt också på nedfallna stammar av tallar, björkar, gråalar och aspar (Nitare).
Bild: caspar s creative commons

Rosentickan bryter ner liggande granstammar i gammal gran- och blandskog. Den växer på och bryter ner framförallt grova lågor av gran, som den behöver ständig tillgång till. Nedfallna trädstammar kallas lågor. Stora störningar som slutavverkning, markberedning, körskador, gödsling eller dikning tycker inte heller rosentickan om.

Tickor vars minskande trend pågått en tid och bedöms fortsätta

Ullticka, granticka och gränsticka löper liksom rosentickan något lägre risk att dö ut i landet i ett medellångt tidsperspektiv. De har alla beteckningen (NT). Dessa tickor är nära att uppfylla kraven för arter som får beteckningen (VU). De minskar på grund av skogsbruk och på grund av att det är ont om död ved i skogen. Barktickor, rävtickor och vedtickor är signalarter, vilket betyder att de talar om att Vackerbackhöjden har höga naturvärden.

Lavar och mossor i Vackerbackhöjden som minskar i antal

Kolflarnlav, kortskaftad, ärgspik, lunglav, skrovellav, vitgrynig nållav och mörk kolflarnlav löper alla lägre risk att dö ut i landet i ett medellångt tidsperspektiv och har beteckningen NT (nära hotad). Artfakta skriver att dessa minskat en tid och bedömer att minskningen kommer att fortsätta. Vedtrappmossan, som växer på död ved i främst gammal granskog, och gammelgransskål minskar också. Den mycket lilla skålsvampen gammelgranskål visar att här finns sedan länge gamla träd i ett stabilt mikroklimat.

Skrovellav

Förr var skrovellaven, som växer på främst lövträd, spridd i hela Sverige.

Skrovellav
Bild: by wanderflechten creative commons

Nu är den mycket sällsynt i södra Sverige. I norr är det största hotet mot skrovellaven att gammelskogarna huggs ner. Under de senaste åren har skrovellaven minskat med 25 procent.

Gamla träd mycket viktiga för artrikedomen

År 2001 skrev SkyddaSkogens grundare Anders Delin: “De gamla träden har central betydelse för artrikedomen i norrländska gammelskogar. Det är fortfarande trots certifiering av skogsbruket mycket sällsynt att gamla träd sparas i samband med avverkningar. Förrådet av gamla träd fortsätter att minska snabbt. Alla arter av norrländska skogsträd får med ökande ålder ökade biologiska värden. Varje trädart har sina epifyter, (dvs i Sverige oftast lavar, som lever utanpå växter utan att ta näring eller vatten från dem) och sina inneboende svampar och insekter. Bevarandearbetet måste omfatta alla trädarter. Tillräckligt många träd måste få bli mycket gamla och dö på plats.“

Fåglar i Vackerbackhöjden

Inventerarna hörde under Forskningsresan den tretåiga hackspetten och såg både fågeln och de färska hacken den gjort i träden (NT, §4 Artskyddsförordningen). De hörde både järpe (NT, §4), talltita (NT, §4), mindre hackspett (NT, §4) och tornseglare (NT, §4) i skogen.

Här: Begäran till SCA, DNV och FSC att stoppa avverkning och att utreda artskyddet

Vackerbackhöjden är ännu ett exempel på skog med höga till mycket höga naturvärden som SCA avverkningsanmält.

Artikel om skogen vid Vattensjöberget: SCA avverkningsanmälde och avverkade naturskog som skogsbolaget tidigare lovat spara för naturvården här

Artikel om Svenska Botaniska Föreningens föreningskonferens 13 – 14 oktober 2001:

”Gamla träd – mångfaldens trädhär

Källor: Artfakta, SLU; Nitare, Skyddsvärd skog, 2019.